Vill nu vakna

ur denna vidriga dröm.

Vi är starka tillsammans det vet jag men för varje gång han tuppat av så tappar man styrkan som egentligen nu behövs mera än någonsin. Räddslan är så stor oron i går när han åkte och tränade sitt lag, vet alla vad dom ska göra om han svimmar, kan dom våra telefon nr ? Man vill inte lägga sin oro på honom och jag är så stolt över honom som tar detta så pass bra ändå. Han är en makalös kille vår son.

I går em fick vi samtalet vi väntat på, Isak blir nu remiterad till Göteborg ev om ett par veckor. Visst är det skönt att något händer men samtidigt är det en fasa man bara tänkt på innan och hoppats att det aldrig skulle behöva gå så långt. Man hade önskat att svaret funnits i Falun att vi nu fått en diagnos och kunnat acceptera och gå vidare. Nu fortsätter vi ut i ingemansland på väg mot vad ? Allt är så skört vi går runt tomma i blicken och man tar sig inte för mera än nödvändigt. Det är vidrigt och jag vill inte mera! Vi turas om att dyka i omgångar och vi turas om att vara starka åt varandra. Älskar M till universum...

När jag pratade med läkaren i går tryckte jag också på varför vi fått vänta i 2 mån utan att få prata med någon. Det trodde han varit ordnat för längesen, hade visst ramlat mellan stolarna om man säger. Ja man ska vara jävligt stark för att orka trycka på själv !

Jag kan nu bara hoppas att vi håller ihop som människor. Vi är så tacksamma över erat stöd och er värme här på bloggen eller på era egna sätt att kontakta oss. Minsta sak och vi fixar en liten stund tid. För nu är det verkligen 1 timme åt gången. Hoppas att ni alla får en fin helg.

För oss är det jobb i dagarna två.

Kram Petra med familj