Livet har under senaste året verkligen gett oss prövningar på många sätt. I denna resa har vi upptäckt många människor med hjärtat på det rätta stället men kanske också tyvärr även upptäckt motsattsen. En person som stått stadigt vid vår sida är Isaks tränare i både fotboll & innebandy. En kille på 22 år fantastisk på så många vis. Vi har förut bara varit lycklig över att han ägnar så mycket tid till alla grabbar och dessutom i två olika sporter, alltså året runt. Att han sen har ett stort hjärta till Isak gör en varm och lycklig. Han och en till tränare var dom första att besöka Isak på lasarettet i höstas, det betydde massor för hela familjen. Under 4 timmar satt dom hos oss och spelade spel och kort. Sen har han varit den första att kolla efter våra läkarbesök hur det gått eller hört av sig innan för att önska oss Lycka till. Han har också blivit mitt stöd i allt och en otroligt härlig kompis, det har blivit ett antal timmar i telefonen. När vi nu över påsken äntligen fick bjuda tillbaka något så kliver han in och hjälper sin "gamla" vän med potatisskalningen. Ja jag tror ni förstår nu vad jag/vi känner för denna kille, ska nog inte skiva mera kanske stiger det dig åt huvudet S ;)
Det som har känts tufft i detta är att visst är det många som säger Hör av er om ni vill ha hjälp med något. Det är absolut inget illa i det utan vi förstår välmeningen. Men för oss har detta varit en stor kamp i perioder att bara klara det vardagliga och tanken att ringa upp för att be om hjälp den finns inte ens, man har inte ork till det. I bland undra man kanske också vad det är man ska be om ? Finns kärleken till oss så kommer hjälpen naturligt det är bara att gå på magkänslan och göra det man känner att man vill göra. För oss har det räckt så långt med bara en tanke, ett sms, en kram, ett mail, ett besök där vi kanske kunnat prata av oss lite känslor eller bara visa att man finns och att man bryr sig. Ja jag kan säga er att denna resa har också varit tuff och upptäckterna ibland riktigt sårande. Samtidigt så har vi också hittat människor med mycket värme och omtanke. Jag känner nog själv också att jag tagit ett beslut om att inte försöka omge mig med energitjuvar utan istället ha personer som ger mig skratt, styrka, energi & omtanke. Man är så nere nu att inga andra alternativ finns även om jag tyvärr tror att jag är för svag för att hålla det.
Till er som har vänner som kämpar på med sjukdommar, dödsfall, familjetragedier. Backa inte våga visa att ni bryr Er !!! Man är så i sin sorg och tankar att man inte orkar be om hjälp. Finns där även om man inte har något att säga, ens närvaro kan betyda massor. Våga prata om det som händer även med barnen. Barn är otroligt kloka !!
Kram Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar