Snön är nu borta och Isak har dragit på sig fotbollsskorna igen. För ett par år sen gjorde Magnus & Morfar i ordning en stor fotbollsplan åt honom som fick namnet Rogvallen. Vet inte varför jag började leta gamla sportbilder på honom och plåga sig själv mer än jag måste, men sån är jag och jag gör det som känns rätt. Men det gör förbannat ont. Många säger att blir han bra av att bara avstå från att sporta så är väl det ok. Visst vi får förhoppningsvis behålla honom och vara tacksamma då andra föräldrar förlorar sina barn. Men jag tror ändå att det måste vara okej att få känna att för oss/Isak så är detta ett hårt slag. Kanske om nått år när vi blickar tillbaka blir vi tacksamma men just nu är det en jätte sorg. Isaks liv är sport...kamratskap, utvecklig, framgång, målet på gymnasiet, motgång & lycka!
Isak satt i morse på sig ett skavsårsplåster som han fick i går av för små skor men sa samtidigt Ja det är ju ingen idé att köpa nya. Jag får andnöd bara av att skriva detta, händelsen i onsdags har satt djupare spår än föregående fall. Mattan hinner sopas bort under en många gånger på bara en dag, varje fall tar kraft.
Hittade också bilder med mycket Glädje.
Tänker nog dela med mig lite då och då för att blanda upp all sorg.
Hej! Förstår att det känns förjävligt ut rent ut sagt. Varför ska livet vara så orättvist. Tycker själv att det känns tungt ut nu när fotbollssäsongen sätter igång. Men jag hoppas att det kommer ett svar där han kan börja sporta igen. Vilka härliga kort på två härliga barn. Styrkekramar Carina
SvaraRaderaHej! som jag lider med er..men just nu lider jag nog lite mer för Isaks skull just för jag vet känslan av att vara "en i laget", att få uppleva all glädje, lycka och motgång och allt annat tillsammans med dem utövar någonting med, Att då inte kunna delta på det sätt man vill måste vara outhärdligt!! Jag kan inte ens föreställa mig. Skulle kunna ge mitt högerben för att han ska få uppleva det igen..för han är ung och borde ha allt trevligt framför sig! Håller tummarna att allt SNART får en lösning och går vägen och att han får möjlighet att göra det han vill i framtiden! Och som förälder och se sitt barn må dåligt över något man inte kan göra något åt får mina tårar att trilla. Kämpa på, Ni är fantastiska föräldrar och gör så gott ni kan! Många kramar!
SvaraRaderavilka små godingar! kram Bodil
SvaraRadera