Själen är nu i spräng tillstånd och jag måste försöka få ner några ord för att lätta trycket. Efter så långt blogguppehåll vet jag dock knappt i vilken ände jag ska börja. Det får bli i små omgångar och förmodligen i en salig röra men det spelar egentligen mindre roll. I bland önskar jag dock att det kom några ord varje timme så att någon brevid fick följa min sprängda hjärna en stund och att det sen inte behövde bli så mycket som vill ut på en och samma gång.
20 juli åkte min Älskade mamma in till lasarettet med illamående och smärtor i magen. Hon hade under veckan varit till VC som trodde det var någon ficka på tarmen. Inne på akuten misstänker dom inflamerad gallblåsa och redan där tycker jag det är tungt. Har aldrig sett mamma på lasarett och vi är så energilösa det gör ont. Men det hade med faciet i hand varit en baggis. Dagen efter görs ett ultraljud med det visar inte vad dom misstänker. Vi börjar ana vad som väntar och jag ser mammas hy som gulnar men ingen vill säga något. På mån kväll ombeds vi komma in tillsammans på tis fm ronden. Bilturen in är hemsk, 1 1/2 timmes väntan är hemsk, beskedet är vidrigt och att behöva ringa min lillasyster är det tyngsta jag gjort. Mamma har cancer i levern och förmodlingen flera ställen.
Hade vi inte nog!!!!
Vi skulle få en fin sommar
Vi skulle få lite återhämtning
Vi behövde komma ikapp allt vi varit med om
Vi behövde inget mera
Mamma är vårat nav, våran trygghet
Vår värme
Vårat allt
Under dom dagar som gått har vi fått bekräftat att det sitter på två ställen till.
Vi väntar nu svar från en leverbiopsi. Väntan är vidrig. Förstår inte hur dagarna går ändå blir det plötsligt kväll. Detta är det värsta för vår familj. Självklart vet man att ens föräldrar går bort men dessa tre år har satt sina spår. En hjärtsjuk son och en pappa med cancer det räckte liksom....
Det fick räcka för nu.
Kram P
