Ensam

Så står jag här och känner mig så där förtvivlat ensam..

Magnus släppte allt och åkte för en stund sen, hans morfar somnade precis in.

Hjärtat bankar och kroppen gör så ont när man måste hålla in alla tårar. Fina Gunnar har funnit i mitt liv i 16 år också. Vet att han nu har det bra och att detta var väntat och han hade åldern inne men med allt vi har runt omkring oss så saknas styrkan. En sorg kan vara fin bara det vanliga livet är i balans, men vårat liv är långt ifrån balanserat och känslor pendlar hit och dit flera gånger per dag. Nu ska jag vara en stark mamma och hjälpa barnen i deras första förlust och sorg över någon som dör. Vet att det finns en dotter med det största hjärtat och för henne blir det tufft. Men det är livets väg och det är bara att ge sig in i kampen.

Kram Petra

Längtar efter lugn

Är ständigt en liggande oro..
Magnus har nu under några dagar vakat över sin morfar som räknar ner..

I tidningen står nu om en fotbollsspelare som fått hjärtstopp under match, det gör ont. Sa till Magnus i morse att det är väl tur att vi inte förstod att Isaks hjärta faktiskt stannat då han tuppat av. Han har ju alltid kommit i gång av sig själv som tur är. Men oron trillar så lätt tillbaka allra helst när det blir uppslag i tidningarna då kommer tankarna på att vi fortfarande står utan diagnos. Pirret som uppstår inför matcherna pendlar mellan otroligt Lycka till en stor oro. Jag undrar ibland hur mycket man ska orka. Har också haft en heldel läkar samtal igen..
När får jag examen i livets hårda skola?

Känslorna ligger just nu långt utanför kroppen

Förra veckan ringde Isak på min mobil från skolan och berättade att han ramlat och slagit i huvudet. Hjärtat slår och jag frågar om han tuppat av, är det nu det hänt igen? Men han har "Bara" snubblat i en trapp och slagit i huvudet och blivit lite yr och fått huvudvärk.
Mamma säger ofta vi har ingen större brist på att ha tråkigt...

Men jag önskar nog att det räcker nu.

Kärleken till dom man har nära blir Starka
känslorna till dom man trodde fanns blir avskyvärda

Kram
Petra

Up´s and downs

Några dagar har passerat och jag får ändå säga att dom varit ok. Just nu bygger vi om på Calimero så det har gått både kraft och tankeverksamhet dit för att få ihop det och det har varit extremt skönt. Att ta en paus från sig själv...
Men i dag och i morgon måste vi på´t igen, vill inte...

Det blev ändå en lite lyckostund här på morgonen då jag hittade detta:

http://mumsegum.blogspot.com/2012/03/calimero-i-sagmyra.html
Tack fina du! Nu finns något att tänka på under dom jobbiga stunderna som gör mig lite glad.

Kram
Petra

Lägga fokus

Försöker nu i den mån det går att värna om Min familj och lägga fokus på rätt saker. Min man och våra barn. Känns otroligt viktigt att inte låta oss drabbas mera än vi måste just nu. Jag försöker hitta kraften i vår kärlek!

Ha en fin helg!

Kram Petra

Tyngden

Rasade totalt när min syster åkte i måndags..
Tyngden hängde över en hela tis men i går tyckte jag att det fanns några stunder då tankarna skingrades och andningen kändes lättare.
Men i dag vaknar man av att det där oket hänger över en igen och tyngden runt bröstet gör sig väldigt påmind. Har i dag en tid att passa och man tvingas rota i skit man inte vill veta av, men det finns absolut inga alternativ. Som min vän Maria R skrev det är nog det värsta du ska igenom och jag vet ju det. Det skrämmer
Jag tycker ändå att mitt liv har fyllts med endel.

Min älskade mormor försvann i mitt liv som 10 åring. Min föredetta älskade svärmor som jag stod väldigt nära åkte in med magont och dom trodde det var akut gallstens anfall. Dom öppnade henne snabbt för att upptäcka cancer på tre viktiga organ, 2 veckor senare var hon borta. Fanns där för min svärfar, min egna chock la jag åt sidan. Mitt ex var med om en bilolycka och fick en hjärnskada, vårdade honom på sjukhuset dygnet runt under en period. Min älskade moster och reserv mamma dog under en tragisk motorcykel olycka tillsammans med sin sambo. En begravning med dubbla kistor, helt sjukt...
Kampen och oron runt vår son som varit och är. Pappas cancer och nu det andra skiten. Det får vara bra och nog!!!!!
Vem vill testa hur mycket man står pall egentligen?

Nej nu åker jag till jobbet och bygger om lite försöker skingra tankarna till em. Är så jobbigt bara när man Aldrig hinner hämta vare sig kraft eller andan.

Var rädda om varandra!
Kram Petra

Svårt

även om jag nu valt att låsa bloggen så kan jag inte dela med mig av allt i detalj om vad som händer. Några vet lite och någon vet allt och så måste det får vara även om det kan vara svårt att förstå vad jag skriver för konstigt ibland.
I går rasade min värld fullkomligt då det liksom tog slut på det sista lilla hoppet och någon plan b fanns aldrig. I går kväll fick jag bestämma för mig och min familjs skull att vi behövde en paus från det sjuka/onda. Känner mig som en skit när jag inte orkar stå brevid någon jag älskar men jag måste för min egna familjs skull och jag vet att hon förstår. Jag har varit ner i det djupaste och varje dag får delas upp i små bitar för att bli hanterbart och det är inte alltid lätt med barn och ett arbete som kräver ens uppmärksamhet 7 dagar i veckan.

Vi har nu gjort små del-mål jag och min syster och vi får turas om att vara starka. Magnus är och har varit enorm men jag såg nu det sista hur det sliter i honom och det gör också ont.

Nej små pauser för den överkokta hjärnan och små stunder åt gången. Jag håller bara tummarna för att vi tar oss igenom den största skräcken vi någonsin stått inför.

Kram Petra

Ut med mera

kan inte släppa tankarna. Vad är det för jävla sjukvård vi har i detta land? Som jag kämpat mot allt dom senaste åren och det har ju visat sig att jag och Magnus själva hunnit hitta spår/diagnos innan läkarna gör det. Ska det var så? Nu står vi inför samma skit igen. Det gäller att vara fruktansvärt stark och det är jag inte längre... dom har verkligen tagit ur det sista lilla som fanns kvar...

Laget misslyckades

Vi var i dag så laddade för att prata med ansvarig läkare om vår akuta situation. Nu sitter vi här så tomma och orkeslösa och vår plan misslyckades totalt. Tankarna far och det lilla hopp vi kämpat för under helgen släcktes..

Vad göra nu?

Det känns så hopplöst
Var hitta ork
Var hitta svar?

Nu är livet orättvist och det gör så Ont!

Mardrömmen

Har bara börjat och just nu är det tungt, tungt.

Varför fick det inte bara vara nog?

Kan och orkar inte gå in på något djup men måste dela med mig kloka ord från vår dotter.

Lovis funderade plötsligt under kvällen var pappa och Jenny tog vägen, jag svarade henne att dom är på övervåningen med mormor och pratar just nu. Hon tittar på mig och frågar är det om det där? Ja svarar jag. Hon undrar då Hur mycket måste ni prata ni gör ju det hela tiden. Försöker förklara för henne att vi behöver det för att komma fram till hur vi kan hjälpa mormor & morfarjust nu. Då funderar hon lite sen säger hon Då kan man säga att ni är ett lag? Det var väl finurligt av henne och en bra förklaring som jag inte riktigt fick till själv. Men så är det vi är ett kämpande team mot starka krafter vi kämpar mot annat än cancer och det är trauman som vi bär med oss resten av våra liv.
Jag hoppas bara att våra Älskade barn fixar det lilla dom vet och allt vad det fortsatta resan innebär. Vi tar en timme åt gången...
Men visst undrar jag varför fick det inte vara nog med oron över Isak och pappas cancer?

Kram Petra