I vår resa så har vi fått följe av fåglar. Dom allra starkaste möten har nog varit dom svarta fantastiska korparna. Från förra sommaren har vi haft en omkring oss, men i påskas blev dom två. En mäktig känsla för hela vår familj. Dom har gett hoppet att dom hänger kvar med oss. När vi i maj skulle åka mot Rhodos så hände något mycket märklig samma dag det var avresa. Jag och Magnus var på verandan och plötsligt hör vi dom. Försöker titta var då ljudet är mycket nära. Korpen pratar som aldrig förr och jag blir helt tagen, vad vill den säga. Vi får känslan att någon vill önska oss en trevlig resa. Jag svarar tillbaka och avslutar sen med -Jag Älskar dig mamma, Då byter korpen tonläge och vi står gapandes och tittar på varandra. Jag går in för att hämta mobilen då jag vill bevara ljudet för alltid, rädd för att dom ska försvinna. När jag kommer ut igen har det tystnat.... glad ändå att vi delat detta då kan någon kanske tror man blivit helt galen.
När vi sen kommer hem så är det tyst och tomt. Får dock ett sms några dagar senare från Isak som åkt på en tripp med övernattning till Vansbro. -Mamma jag har sällskap, mormor och morfar är här. Glad att han känner så och att korparna bara sprider trygghet. Någon dag efter Isak kommit hem ser vi dom en gång till men sen är det tyst......och tomt.
Har förberett Isak på att det kanske tystnar när vi spridit askan. När jag nämner det till honom säger han - Då låter vi bli det!
Men vi har inte ens kommit till det momentet, dom försvann ändå. Det är en ny fas och jag gillar den inte alls. Visst börjar allt komma ikapp och jag lider just nu av en vidrig magkatarr. Har också väldigt svårt med för många bollar i luften, för tvära kast under en och samma dag. Jag är trött och sliten. Vill ha en paus från allt men det är lättare sagt än gjort. Post, telefonsamtal, städning, beslut, uthyrning, försäljningar, lån o.s.v
Jag är ändå glad mamma att jag hade styrkan när du var sjuk. Jag hade och tog möjligheten att finnas där för dig. Varje dag var värdefull och jag värderar vår sista tid tillsammans högt.
Men jag kan inte låta bli att undra,
Varför lämnade du oss?
Saknar dig just nu mera än någonsin. Du var mitt stöd i alla beslut som måste fattas. I det var du klok i af.
Love you
Kram
Petra
