Starka känslor

Ja så var det jobbet gjort, hade Aldrig fixat det själv men som team M & P så tog vi oss igenom det. Ångrar inte en sekund att vi gjorde det, en fantastisk familj mitt i ett kaos i livet. Nu finns dom alla 5 i mitt hjärta och jag kommer att finnas vid ev mera behov. Vet att mamma Å har funderingar på en blogg och kanske kan ni också få dela hennes kamp.. bra eller dåligt vet jag ej...det är ju helt upp till var och en. Men jag tror att man ibland kan behöva bli "väckt" för att sen vårda sitt liv och dom man håller av.

Om du läser Å så vill jag passa på att tacka för att ni vände er till oss även om jag måste erkänna att det är fruktansvärt tufft, samtidigt vill jag hjälpa. Utan tvekan finns jag nu här om du behöver mig, även om jag säger att det är jobbigt för det är det, men man kan ha jobbigt ihop, kämpa tillsammans. Vi känner ju inte varandra egentligen men för mig räcker det med det vi delade i dag och kramarna som säger mera än tusen ord.

Ja i dag blev en laddad dag helt klart men också en dag fylld av värme och kärlek men också tårar och funderingar på meningen med livet i stort.

Jag är så tacksam över vad jag har, över min Älskade familj.

Kram Petra

Något mera dök så in i mitt liv..

Ett mejl med en fråga och en önskan.
När jag först läste var det inga konstigheter då vi fortfarande får förfrågningar om fotografering trots att vi slutat men när jag kommit några rader så kom klumpen i magen. (Om du läser Å så behöver jag bara få ur mig mina tankar och funderingar och jag både tror och hoppas att du förstår.)

Tänk er ett mejl från som hon beskriver en gammal kund som önskar hjälp med en familjebild då hon blivit allvarligt sjuk. Min första tanke var hjälp varför får jag detta mejl jag som nyss varit nere i djupet och knappt vänt hur ska jag orka. Mitt gamla jag hade inte tvekat en sekund men jag kände att jag måste få fundera lite och själv berätta vår situation. Känner mig så rädd för att inte vara stark nog att klara detta. Vi har sen haft mejl kontakt där jag också rekommenderat andra fotografer men även sagt att jag finns här. Har fått förklarat läget och tänkt och känt efter i magen och hjärtat och jag vet att jag aldrig tvekat på att hjälpa om jag själv varit stark så mitt svar blir såklart att jag hjälper till...men det gör ont...och jag har haft svårt att somna ett par nätter. Jag tänker mycket, jag känner mycket...
Livet är inte rättvist och prövningarna är många och hårda.

I morgon ställs jag inför en stor utmaning en troligtvis sista familjebild...det gör ont att bara skriva och hur det ska det då inte kännas för denna stackars arma tre barns mor...det är sjukt...så orättvist..

Det gör ont över hela mitt bröst och jag drar djupt efter luft. Jag ska göra allt jag kan för att förmedla kärlek och liv i dessa bilder, jag ska lägga allt jag har om jag så bara är en fläck efteråt. Det känns som mitt livs största uppdrag

Denna förbannade cancer tycks dyka upp från alla håll. Det susar i öronen och jag försöker att tänka hur man själv skulle känna med en diagnos på 3-15 mån kvar. Jag mår illa...hur lever man och hur går man vidare...det blir djupa och många tankar om livet och dess mening. Jag hoppas av hela mitt hjärta att prognosen visar sig vara helt fel och att min bild får bli en bild i kampen mot vändning i stället för tvärtom!

Jag försöker ändå allt vad jag förmår att andas och känna min styrka som jag vet att jag har den ställs bara just nu på prövning efter prövning och jag kan bara hoppas att dom snart tar slut.

Jag tänker tillbaka på många av orden hon skrivit från en helt normal sommar, något kändes kanske konstigt i augusti men inget allvarligt sökte sen akut i september efter det har det gått jätte fort...vad mycket vi inte vet...

Så snälla finns det någon som kan hjälpa mig i morgon med en tanke, vad som helst att hitta styrkan att hjälpa denna familj så ber jag er att hjälpa mig. Jag vill kunna vara stark nog att göra ett bra jobb, stark nog att kunna bemöta dom på ett behagligt sätt. Jag känner alltid för mycket för andra Magnus säger att det mitt största handikapp och just nu önskade jag att jag inget kände för det gör jävligt ont på så många plan.


Var rädda om varandra
Älskar varandra
Ta hand om varandra


Kram Petra

Tar en liten paus

Förstår att ni undrar hur det gått för oss under denna veckan och bara därför delar jag med mig några rader. Har för övrigt bestämt mig för att ta en paus så gått det går en stund från det som tynger. Orkar därför inte heller skriva för då blir allt på riktigt igen...

Vi gick in i det ena och ut i det andra, inte en dag är utan påminnelser och då gäller det inte bara Isak utan vi brottas med en heldel annat som jag inte kan dela med er även om jag ibland bara vill skrika ut ALL min sorg.

Vi var till lasarettet i måndags och gjorde lite framsteg och lite bakåtkliv. Flera prover ska tas och den läkare som vi väntade skulle ringa oss under förra veckan har visst just nu semester i två veckor... Ingen tid för ultraljud på vänstrakammaren i okt utan vi får snällt vänta tills mitten av november. I går kom också hans läkarjournaler som jag beställt = mycket läsning och många tankar. Varför, om !?

Finns numera i bakhuvudet att vi får nog leva med detta utan exakt diagnos. Isaks morfar har ju svimmat av och krampat flera gånger under livet och dom har inte kunnat fastställa felet på honom. Man skulle kunna tro att det är ärftligt men det är en heldel som skiljer dom åt. Känns just nu väldigt orättvist Hur mycket skit ska vi behöva ta ?

Just därför tar jag en paus från detta liv för att samla ny kraft vid nästa avsvimning, läkarbesök, m.m Återkommer när vi har någon ny pusselbit eller något att dela med oss. Tills dess Må gott var rädda om varandra och livet i stort.

Tack Åsa för dom vackra blommorna !!! Kärlek

Isaks älskade Bill ville vara med på ett hörn =) han är verkligen Isaks stöttepelare.

Tack Sten för Kramarna i går !!!
.

Kram
Petra

Har egentligen varken ork eller tid

Men ni är så många som följt oss dom senaste dagarna och jag kan tro att endel av er undrar hur det gick i går. Jag vill gärna ge något tillbaka <3

Det var som vi också hade på känn inga framgångsrika inspelningar, men just i går handlade det mest om bemötande och hur dom bevarar vår info. Mitt hemska samtal hade gett resultat, stämman var lite bättre om man jämför med tidigare och informationen sparades !!! Bra jobbat av team Ehrling/Rogström !!! Sen vet jag att det fanns någon mera som påverkat också men det är en anonymare historia. Hur som helst så är vi evigt tacksamma för dom som just nu står upp för oss i denna soppa. All Kärlek till er.

I går em hade luften gått ur en helt och man leker för några timmar att livet är normalt för att överleva. Jag jobbade på lite hemifrån, vilket kan vara jätte skönt sen såg vi alla 4 på Robinsson så skönt att vara samlad familj. Gick sen till sängs vid 23 och vaknar efter en timme av att jag hör steg... pulsen ökar...Isak behövde bara gå ner på toaletten... Efter det kan jag inte sova utan går ner och sätter mig vid datorn och skriver ett långt förberedande mejl till Isaks läkare som ev ringer i dag. Det är alltså en ny dag en ny kamp, det är lite väl tätt just nu men kanske är det lika bra att köra på. Man hoppas bara att orken räcker hela vägen och att vi i dag får fram alla dom tankar som vi tycker att läkarna gjort fel senaste halv året. Jag delar upp dagarna i timme för timme annars blir det för mycket,,

Ladda, ladda, ladda

Men i morgon åker vi till Gävle och tankar lite Lisa alla 4. Det lyser i barnens ögon när vi pratar om det =) Isaks är så gullig han har lagt Lisa som bakgrundsbild på sin telefon. Vårat lilla vitamin piller vår Kärlek till dig är stor och det blir en sorg att vi inte hinner ses så ofta. Men i morgon kommer vi och nästa helg kommer Ni.

Är så tacksam över dom möten vid gjort i vår lilla butik det är Ni som hjälper oss igenom det här! TACK !

Kram Petra

Ensam i mina tankar

Så står jag här i butiken med bultande hjärta och tårarna ligger i vrån. Men nu gäller det att bita i hop en stund här i min ensamhet. Magnus är på väg att plocka upp Isak och mormor för att åka till lasarettet för att läsa av våra 3 inspelningar. Jag pallade inte att möta den "trevliga" ssk men det är just nu vidrigt att inte finnas vid mina killars sida, Allt är just nu vidrigt !!

Orkar inte vara stark !!!

Hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra för dom och jag är evigt tacksam min mamma för hennes styrka i allt. Hon tog över en stund precis när jag behövde det. Även om det också sliter i mig då hon har fullt upp med allt runt pappa.

Tack också Älskade syster för i går, jag önskade dock just nu att vi bodde närmare varandra.

Nu ska jag bara försöka andas en stund och vänta på att dom ringer...

Kram Petra

Det var dags

Att bita ifrån och ställa lite krav på läkarvården. Vi har som föräldrar stått och tittat på i 1år lyssnat och litat på vår sjukvård. Vi har gjort det vi ska göra ( finnas för våra barn & varandra) och hoppades att läkarna skulle göra sitt jobb. Men längst vägen har vi stött på allt för många misstag och för egendel kände jag att måttet var rågat så i går började jag göra mina samtal.

Ska göra mitt bästa för att förklara vår röriga situation.

Isak har en hjärtläkare på barnmottagningen i Falun han körde i våras fast och vi skickades till Sahlgrenska där ytterligare en läkare blev inblandad. I GTB fick han också sin looprecorder inopererad. En månad efter vår tripp så fick vi en en tid för avstämning av utrustningen i Falun på en annan avd då dom inte har den på barnmottagning. På natten innan passade Isak på att kräkas och tuppades av och det visade sig att hans hjärta tagit en lite paus igen. Inspelningen printades ut och sparades på diskett vilket kändes toppen då vi vet att GTB vill ta del av inspelningarna. I Juni & juli startar vi inspelningar igen och åker då in för att få det avläst. Vi får då träffa ytterligare en ny person en kvinnlig ssk som vi direkt känner inte alls är insatt i Isak utan frågar om hans tryck och påpekar hans längd och kanske är det därför han blivit dålig. Där undrar man då varför dom stoppar in en utrustning värd 20000:- för att han är lång ? Jag svarar då att han svimmade första gången som 5 åring sittandes i mitt knä. Noll empati och båda ggr raderar hon informationen, vi försöker fråga lite snällt om det inte ska sparas men får svaret att tycker inte hon att det är något så raderas det, det är deras rutiner.

I min mage känns detta inte riktigt rätt så jag mejlar GTB och får så också svaret att det är bra om Isaks läkare på barn får se inspelningarna och lägga i hop det med symtom. Suck man blir såå ledsen och man sjunker. I aug blir det sen ännu en händelse vi väljer då att inte trycka för vi orkar inte ens utsätta oss för att åka in och bara få det raderat. Där känner man sig låg som förälder och mår dåligt även av det, men hon vill ju inte lyssna på oss ! I mitten av aug efter sem ringer så äntligen Isaks barnläkare upp, jag förklarar hur vår sommar varit och frågar om han åtminstone kollat på det vi fick sparat 30 maj. Han har inte fått det till sitt bord och han ser ingen i deras datasystem !!!! Vi ger honom sen någon vecka och sen ringer Magnus för att be att bli uppringd. Vi försöker förklara att Isak rammlar mellan stolarna då han hör till så många avd och vi har ingen bra magkänsla runt allt detta. Han lovar då M att skriftligen skriva till avd där dom läser av för att be dom spara info som vi själva får skriva en redogörelse till, hur han mådde.

Nu sitter vi på 3 inspelningar igen och från GTB tror dom att det finns minne för 3 egna inspelningar medans hon i Falun mest snäste åt mig igår när jag sa det. Om han blir dålig i dag finns alltså "kanske" inget minne för en fjärde egen inspl ? Det finns dock minne om den startar själv.

Alltså tillbaka till i går...

Jag har nu laddat, ordnat så att det finns möjlighet att ta samtal på ett bra sätt utan att stå i matkön eller vara och fota en dagisavd...

Så i går ville jag (eftersom jag inte litar på någon längre) ringa till Isaks barnläkare först för att se att han gett dom info på avd där dom läser av innan vi ringer dit för avläsning. Vi utsätter oss inte för flera bortraderingar. Men i går när jag ringde så svarade hans läkarsekreterare att han var borta under dagen och i dag utbildning och i morgon ledig Men på fre fanns han på mottagningen och ringer upp om han har tid !! Vi har heller inte träffat honom sen i mars så visst känner vi oss mycket väl omhändertagna.

Ok min laddning blev för en stund mitt fall...men efter att ha pratat med M och min mamma så fick jag lite jäklar anamma igen. Det är verkligen nog nu !! Mamma säger åt mig att hon kan ringa barnavd där även Isak har (efter 8 år) fått en remiss till mag/tarmteamet då han oftast har ont i magen i samband med att han tuppar av. Här ska inte väntas i 2 månader om man har en engagerad mormor !!! Hon försöker också peppa mig att ringa avd där dom läser av för att fråga om dom fått info av Isaks barnläkare . Låter allt sjunka lite och åker mot jobbet. Vi beslutar oss för att Magnus får ringa upp då jag är helt färdig. På avd tycker dom att det är bäst att ssk som läst av tidigare ringer upp oss. Vi diskuterar sen jag och M vem som ska ta det jag känner för egen del att det blir jobbigt men vet samtidigt att M kan tveka när han pratar och då blir jag sen så besviken att han inte ryter i lite, det är vår älskade son som glömms bort mellan alla skrivbord ! Så vi betämmer att jag tar det även om jag hatar att vara arg men någonstans hoppas man att personalen är så pass luttrade att dom förstår en orolig förälder. Sen kommer samtalet ...jag berättar lugnt och sannsat att vi nu sitter på 3 inspleningar igen och då frågar hon direkt snäsigt Jasså har det varit svimmningsepisoder igen och då känner jag att jag kan inte annat än svara Ja naturligtvis annars har vi väl inte tryckt !? Vi har fått order av GTB och Isaks barnläkare att även trycka vid symtom och inte bara vid svimning men det vet ju inte hon och direkt finns då känslan av att det vi gjort är onödigt...Jag frågar sen direkt det jag ville fråga om Isak barnläkare skickat info om hur dom/hon ska gå till väga när dom läser av informationen ? Men som vi misstänkte, inget ...suck. Det får alltså bli mitt ansvar att tala om för denna trevliga person att det ska sparas. Hon svarar mig då att så är inte deras rutiner, tycker inte dom att det är något så tas det bort. MEN dom är ju inte alls insatta i Isak det enda dom gör för honom är avläsning. Från GTB har vi efter att vi mejlat det hon sagt vid dom bort raderade inspl beskrivit vad hon sagt och vid en av händelserna fanns info som borde ha sparats. Jag försöker förklara att det varit en tuff period det här och att det känns som om han hamnar mellan stolarna och jag läser sen upp rader i mejlet från GTB. Hon blir så snorkig och fräser att hon har ingen möjlighet att springa ner till Isak barnläkare för att visa jag försöker bita i hop och svarar snällt att det förstår jag men om du spar det så kan han titta på det sen. Hon säger då att hon vid ett av tillfällena när hon såg något minsan gick ut och visade två läkare på sin avd och absolut det gjorde hon och den gången visade det störningar, men jag försöker då förklara att det här händelsen innan när han hade en sinus takikardy på 150 sl/min liggandes i soffan helt kritvit och blå om läpparna som GTB hade velat ha kvar. Hon visar noll empati utan är allmänt irriterad men efter ett långt hårt samtal har hon gett mig sitt ord på att det i fortsättningen ska sparas ! Vi har också fått en tid i morgon för att läsa av det som finns i dosan nu och det besöket tar Magnus & mormor och det är jag otroligt tacksam över.

Mormor har i af pratat med en vänlig människa som fixat en återbudstid åt oss redan på mån så att vi äntligen kan få gå vidare med magen också då allt detta har en samband. Kankse kommer också ett samtal på fredag från Isaks barnläkare som ska få höra om besvikelsen över att inte info gått till avläsningsavd och hur trevligt man blir bemött där. Vårat jobb ska inte behöva vara att hjälpa läkarna knyta ihop säcken utan vi har fullt upp med att vara starka föräldrar till ett barn med en oviss sjukdom. Vi har fortfarnade massor av frågor bla annat om hur dom tänkt att få ihop inspeln med symtom då ingen tycks anteckna något heller. Har för övrig begärt alla journaler från det senaste året !

Varför ska vi behöva möta oförstående kalla människor, har vi inte nog ändå ? I ett mejl från GTB skriver läkaren där (bara i förbi farten) Jag känner igen den oro du som du beskriver. Dom två saker som jag hört föräldrar säga är mest jobbigt är när vi inte kommit fram till en diagnos och oron över att något ska hända när dom inte är närvarande.

Han förstår och att ifrågasätter inte när vi frågar eller vill kolla av något. Jag får fortfarande hjärtklappningar när jag tänker på samtalet i går. Tänk så enkelt det hade varit om hon bara sagt att oj är det så du känner men då ska jag stämma av med Isaks läkare på barn. Men nej så blev det inte och jag önskade att hon funnits på plats för att se min reaktion när jag lagt på. Jag som alltid varit stark rasar nu totalt och min kropp reagerar med saker som den aldrig ha gjort. Och även om det känns sårbart att berätta och även om jag vill hålla det för mig själv för på någotvis skäms jag för jag fixar ju det här. När luren lagts på så började det susa i öronen, det svartande för ögonen och jag fick luta mig framåt på det så får jag inte luft utan hyperventilerar och tårarna bara sprutar. Det är ingen bekväm situation alls och jag hoppas verkligen att det blir ett minne blott.

Där fick ni lite info och gårdagen i kort =)

Kram alla fina som fanns med oss både här men framförallt på FB

TACK !

Kram Petra

Goa barn

Det blir så mycket jobbig text när jag skriver så nu blandar jag upp med lite bilder innan jag går och lägger mig. Dessa ska jag ha i minnet och somna gott, det jobbiga tar jag i morgonbitti.

Mina fina barn på vägen nedanför där vi bor för 3 år sen <3

Godnatt

Petra

I morgon !!

I morgon bitti ska jag ringa Isaks läkares sekreterare och be läkaren ringa upp. Sen vänta....kanske ringer han samma dag kanske ringer han dagen efter !?

Har förberett lite frågor och i går kväll satt vi igen och gick igenom våra egna anteckningar + att vi sökte på nätet http://www.yesanswer.com/sv/what-causes-fainting-syncope.html där deras teori nu ligger på vasovagal synkope. Det blir lite tungt igen när man gör en djupdykning och Magnus blir som fast vid all fakta. Vi har ännu inte fått klarhet om dom hittat den borttappade info från 30 maj det vi vet är att läkaren minns hur det var, men utskrift och diskett är ett ? + att 2 inspelningar raderats i onödan varav en var riktigt viktig ! Allt pga brist i komunikationen !!! Ska ge dom en chans till att svara på detta annars får jag nog samla all kraft för en anmälan, det är Vårat Älskade barn !!!!

Sen funderade vi mycket i går om vad och hur dom tänker om det som GTB önskar Det är dock klokt att någon läkare värderar EKG remsorna i förhållande till Isaks symptom och att alla avvikelser från det normala sparas. Isaks symptom antecknas aldrig nogrant Hur ska dom då kunna lägga ihop 1+1 ? Man blir så fruktansvärt trött på detta och jag lovar att orken finns det inte mycket kvar av. Vi har ända sedan han svimmad första gången vid 5 års ålder sagt att han alltid haft ont i magen i samband med detta. Läkarna har då sagt att det inte finns något samband, sen har vi fortsatt att påpeka detta. Nu äntligen har vi varit i väg och tagit ett blodprov för vidare undersökning och en remiss har gått i väg till mag/tarmteamet Men vi var tvugna att vänta 8 år på detta ! Vi har heller inte träffat Isaks läkare i Falun sen i Mars !? Att leva med att dagligen oroa sig för att ens barn ska svimma av någonstan är tydligen helt normalt och någon mera kontakt än nödvändigt verkar inte behövas ?

Ja frågorna är många ! Tänker tillbaka på alla gånger han som lite varit håglös och legat med magvärk och dom gånger han fått gå åtsidan i skolan för att lägga sig. Varför har dom aldrig lyssnat på oss, varför har han fått utstå detta så länge ? Varför har vi inte stått på oss mera !!!

Ja vi har nu ändå ett par spännande månader framför oss där den något förstorade vänstra hjärtkammaren ska mätas igen och besök hos mag/tarmteamet ska göras. Läste ett mejl från GTB i går kväll om just hans kamare Att Isaks vänsterkammare är något större än vad vi normalt ser skulle kunna förklaras utav att han är vältränad. Vi vet att intensiv träning (ffa konditionsträning) kan ge en förstorad vänsterkammare. Det skulle också kunna bero på att han har en tidig form av hjärtmuskelsjukdom. Visst kan detta vara helt ofarligt men man kan ändå inte låta bli att snudda vid tanken på att det kan vara en hjärtmuskelsjukdom. Han är ingen som tränar extremt mycket så det känns inte heller självklart.

Hjälp mig/oss hitta den styrka som behövs för att gå vidare med detta !!

Kram Petra

Varför kan jag inte släppa !!

I perioder går min hjärna på högvarv och stunderna är få som jag verkligen kan slappna av en stund. Önskade jag kunde släppa allt för en stund för att hämta lite ny kraft. Men tankarna och allt som händer runt omkring oss tar aldrig slut. Om vi bara kunde få lägga all fokus på Isak men det finns så mycket runt omkring.

Morfar, läkare, företaget, framtiden, diagnos eller inte på Isak, utbyggnad så att vi slipper sova i en bäddsoffa utanför Isak och så mina funderingar runt människan i stort. Är det mig det är fel på som blir ledsen över att inte känna stöd och omhändertagande från människor runt omkring ? Dom tankarna kommer som mest när man är helt slut och då man önskade att någon bara tog hand om oss en stund. Andra dagar så går det bra vi har starka band vi 4 och dom växer sig bara starkare. Min och Isaks relation är fantastisk och jag är överlycklig över den !!

Jag kan förstå att man inte kan förstå vad vi går igenom fullt ut det gör vi knappast själva men man kanske kan försöka att lyssna och tänka sig in. Utifrån det kan man kanske känna vad man själv önskade att andra gjorde. Det finns ingen som kan trolla bort allt men jag lovar det finns så många små medel som kan underlätta för oss och bygga upp lite ny energi.

Tar dom senaste 2 veckorna i kort för att beskriva hur det konstant ligger en oro över ens axlar.

Isak blir dålig under andra halvlek och vi får starta apparaten. Morfar är in på sin kvartals-kontroll och får beskedet att värdena är sämre igen och en operation kommer att ske om 3 veckor. Vi blir uppringda på jobbet av Isaks kompis som ber mig åka direkt til skolan då Isak är dålig. Till tandl med Lovis som får besked att en sjätte tand ska dras ur, kanske låter som en bagatell mot det andra men som förälder med noll energi är det ändå något som läggs på den tunga biten. Lovis behöver lustgas och väntetiden är därför lång och vi får det problemet framskjutet till januari. Vi ringer om Lovis onda fötter till VC. Vi får brev från lasarettet där Isak äntligen blivit kopplad till magspecialister ( vi har klagat på magen sen han var 5 år ) Ringa VC igen beställa tid till Isak för blodprovstagning. På det så borde vi ringt upp lasarettet då vi nu sitter på 3 inspel under september men vi är mitt i dagisfotogarferingar på jobbet och då man inte får någon tid då dom ringer upp så får vi skjuta på det tills nästa vecka. Det blir så svårt när man blir uppringd i mataffären eller mitt i ett jobb det blir inte så lätt att få ut alla frågorna då. På allt detta så har moster också missat att Lisa börjat gå :( och i oktober ska nu morfar op och Isak ska få sin vänstra hjärtkammare kollad igen + att vi måste in och få inspelningarna avlästa och kämpa för att dom inte raderar det igen. Mag spec blir nog i nov/dec det var två månaders väntetid.

Nej nu väntar jobbet och förhoppningsvis en dag utan extra orosmoment.

Kram till alla er gulliga som skriver så fint till oss eller tittar in med en kram i butiken. Det lilla kan betyda väldigt mycket vissa dagar !

// Petra

Finaste dottern

I går hade vi en hemmadag hela familjen. Mange fällde träd och vi andra drog ris och eldade. Lovis tog sig ibland någon paus och kratade löv för brinnande livet för att göra en lövbana med en avslutande jättehög. Var bara tvungen att hämta kameran :) Kvar i håret fanns lite krus från fredagens disco. Mitt i allt slog jag till och gjorde lite cocoskakor, blandade lite saft och kokade kaffe sen gick vi alla på skogsutflykt bakom huset..sååå mysigt !!!

I fredags blev jag uppringd av Isaks fina kompis Victor som ringde och sa att jag måste komma direkt Isak är dålig. Efter ett djupt andetag och med ett dunkande hjärta fick det bära av i 140 mot skolan. Vi sitter nu med tre inspelingar gjorda under bara 1 månadstid-september... Nu behöver vi landa. ladda för att sen höra av oss till det förbenade lasarettet igen.

Men vi var lediga och tillsammans 1 dag, det ska jag försöka leva på lite.

Kram Petra