Vardag!?

En intensiv vecka ligger nu bakom oss. Plötsligt ska man tillbaka i en vardag igen. Kasten tär helt klart och förvirringen är total. Huvudet kokar av intryck/händelser & nuet. Det är så svårt att hålla många bollar i luften...

Försöker ta in den intensiva veckan som varit och kommer bara fram till att jag fortfarande är i chock. Vad hände mamma? Var är du?

Pappa fick sitt besked för 4 år sen, där hann man landa något. Vi har haft så mycket tuffare år med honom än vad världen vet om. Hela tiden stöttade vi mamma. Hela tiden levde vi på hoppet om att när han genomlidit sin plåga så skulle vi ta hand om mamma. Ge henne tillbaka livet och all kärlek hon var värd men det får vi nu aldrig... det är biten som gör allra ondast. 

Saknar att se min fina Magnus och henne, deras speciella kärlek och relation. 

Saknar att se henne klia Isak.

Saknar hennes och Lovis små upptåg som att knyta sjalar i hela trappen.

Det gör ont.

Älskar dig så.

Längtar dig oändligt.

Min finaste mamma.

Kram Petra

Intensiv med nödvändig period.

Vi sorterar, slänger och städar upp just nu. På kvällarna är man tom i både kropp och knopp. En mycket tung start för min del med tårar men konstigt nog hittar man något konstigt sätt att leva i även detta. Men jösses vad jag Saknar denna Underbara människa!!!!

( en av dom sista bilderna jag tog <3 p="">

Med hjälp från en fantastisk person har vi i dag också postat pappas bouppteckning! Känns som en lättnad, tynger oerhört med allt som pockar på uppmärksamhet. Att hålla många bollar i luften tillsammans med att sörja är verkligen inte lätt. Har också i dag beslutat slänga in lite egna pengar i företaget för att kunna klara oss flytande en liten period till. Känns ändå ok då vi just nu iallafall inte kan fatta några kloka beslut, vi köper oss lite tid. Det går inte att vända Allt ut och in på en och samma gång. Mitt mål är att hålla min familj på fötter och det tänker jag klara av.

Kram

Petra

Så jävla less

På MOTVIND !!!

Varför kan vi inte bara få lite, lite ro.

Vi begär inte mycket.

Fruktansvärt jobbigt att Isak får dippar och kroppen/hjärtat lägger ner.

Hatar att det lyser kvällslampor i grannhuset.

Lider när jag ser Mästarnas mästare då en av dom heter som pappas onkologläkare, om man bara fick se ett tv-program utan att bli påmind!

Arg för att fullmånen lyser och påminner om att mamma kallades månen.

Vidrigt ledsen över kampen att just nu varje dag putta räkningar framåt då företaget hänger på en skör tråd.

Blir galen när det spelas Happy på varenda radiokanal.

Smärtar när magen gör ont så fort man äter.

Hatar att båda föräldrarna fått restskatt som vi får betala.

Vill inte städa ur något hus!

Sörjer över människor som inte finns för oss.

Ja jag är jäkligt ARG just nu även på mamma som lämnat mig/oss i detta kaos.

Varför?

Jag klarar Mycket men just nu saknar vi alla dig!

Isak är ledsen över att Barca bara förlorar och tycker att du ska fixa det och jag vill att du ordnar kunder till Calimero!

Det gör ont och extra ont gör det nu när jag ser hur barnen får ta onödiga motgångar allra helst en av dom. Det RÄCKER för delas del NU!

Kan någon ordna så att vindarna vänder snart!?!?!?

Kram

en mycket trött P

Håller livet flytande

Försöker verkligen att sakta hitta livet igen. För det mesta går det rätt bra men emellanåt kommer dippar. I går kväll kom en sån och då gör verkligheten Väldigt ont, ont...

Orkar i dag inte skriva så mycket utan blandar upp ord med bilder.

Behöver ändå göra ett avstamp och lätta lite på det som far.

Mosters lilla ögonsten fick i går sin första tand. Min syster ringde mig för att berätta och jag kände utan att hon sa något att det samtalet skulle gjorts till mamma..... då gör det ont. Jag är tacksam att hon ringer mig men önskade att vår mamma fick finnas. När jag dessutom börjar jämföra med att Isak fick sin första tand när han var 4 1/2 månad som Anni då säger min syster att hon blir ju snart ett halvår. Känner mig lost i mig själv som inte har koll på hur gammal hon är och känner mig förvirrad över hur ett halvår överhuvudtaget har gått!? En bit av livet har försvunnit i så mycket händelser att man inte ens tar in veckor & månader.

Med den soliga varma sommaren som var i mammas besked och sjukdom så blir solen förknippad med resan. Jag känner henne och minns. Tittar ofta på molnen och tänker på var hon är?  Lisa har sagt att hon ska vinka till sin Benke och mormor när vi flyger till Rhodos. 

Magnus kämpar på och har i dagarna påbörjat lite egentillverkning som vi pratat om så länge. Han sålde en sån här tavla efter en dag i butiken :)

  

När mamma blev sjuk så mötte vi fåglar i olika händelser. Vi hade också en svart korp som ibland flög runt våra hus. Under pappas sista vecka på lasarettet så flög också en svart korp över vår bil på väg hem efter ett besök hos honom. Den har blivit förknippad med sjukdom och död för oss. Så i går står jag i tvättstugan och ser något röra sig utanför, en svart korp flyger rakt emot mig i fönstret. Händelsen griper tag jag springer ut till Isak i köket och tittar samtidigt ut, då kommer den mäktig som den är glidandes utanför köksfönstret på väg mot sjön. Min första tanke blir är någon mera sjuk? Men sen berättar Magnus att han också mött den ner på mamma & pappas gård häromdagen och jag har nu bestämt att det är sorgen som dröjer kvar. Det är en symbol för hur livet är just nu och den sätter bara ett sant och mäktigt spår när den cirkulerar runt om oss.

Kram

Petra

Lycka & Kärlek

Att gå igenom det vi gjort  gör också att man hittar vardagslycka på ett nytt sätt. Just i detta nu griper jag tag i det en stund. Så enkla saker som att bara få vara tillsammans, ge varandra en kram i förbi farten. Små saker som går rakt in i ens hjärta och själ för att sen lyfta stunden till "här och nu Lycka". Det är en skön känsla när den faller på och livet kan få kännas fantastiskt. Att hitta det fina i kråksången, att uppskatta det enkla det är en gåva. Även om dagarna svänger så när man hittar styrkan att känna just den enkla lyckan då faller allt på plats. Livet kan vara vackert!

Önskade att alla fick hitta sin partner i livet.

Är så makalöst Tacksam över min Magnus och att vi verkligen delar Allt! 

Han sa i går till en bekant att den som vill få isär oss kan försöka med ett spett. Vi är så tighta och det ger oss dubbel styrka.

Vi kämpar på lite till och hoppas att styrkan vi byggt på tar oss igenom detta.

Kram

Petra