Trasig

Oj vad livet frestar på. Avläsningen av Isaks dosa visade ett hjärtstopp på 16 sekunder. Begärde en egen ekg-remsa denna gång.
Äh jag orkar inte skriva mera..

Har i dag varit på innebandycup..trött och pressen är maxad, men jag har också gjort något åt saken..återkommer blir för mycket just nu känner jag.

Kram Petra

Ett försök till att pysa ut något...

Vet knappt i vilken ände man börjar, det tycks aldrig ta slut..
Försöker nog att ta det som hänt närmast och som skakat om oss ordentligt. Vi hade sen ett halvår tillbaka bokat oss en resa till Mallorca för att ha en morot, ett mål och längta till känslan att få rå sina barn en hel vecka. Vi kom i väg men andra dagen händer det som inte får hända Isak tuppar av. Magnus som är ensam med honom  blir chockad och sitter bara och säger jag vill åka hem. Som tur är känner jag mig ändå samlad nog att ta vid rodret med styrka och lugn trots att allt inom mig bara skriker NEEEEJ Detta händer INTE, inte nu inte här det får räcka Nu !!!!!! Det blir 5 jobbiga dagar kvar men vi håller våra huvuden högt för våra barns skull. Började i går med att kontakta lasarettet igen och vi ska i morgon in för att läsa av hans dosa. När allt drog i gång som värst för lite mera än 1 1/2 år sen så fanns styrkan att kämpa men nu efter ett rätt bra halvår så gör det Jävligt mycket ondare, man har inte samma kraft. Det är en mardröm som man inte ville ha tillbaka även om jag visste att det inte var borta. Om vi bara fick en diagnos något att förhålla oss till, bryta ihop och gå vidare.
Nej nu vill jag inget mera det är dags att åka med Isak på innebandy, träningsmatch. En stor klump oro sitter i magen men aldrig att jag skulle säga åt honom att ta bort det bästa han vet bara för att vi är oroliga. Blir nog dåligt med sömn i natt då lasarettbesöket inte känns bra alls. Samma sköterska som raderat viktig info och som inte har en tillstymelse till vänlighet. Men jag vägrar vara svag!! Mitt barn ska ha den bästa vården som går att få...även om jag knappt tror på det själv längre. Vi har ju inte haft flyt precis...

Lite kom ur...

Kram Petra

Mycket har hänt..

Fick plötsligt den där känslan av att jag behöver skriva av mig, brukar ju må så bra av det. Men nu när jag väl satt mig så vill jag inte alls deala med allt som hänt sen jag skrev sist. Trycker ner och åker till jobbet!

Ha en fin torsdag!

Kram Petra

Begravning

Så kom vi fram till dagen då det är dags att ta farväl av Gammel Gunnar som barnen säger. Båda våra barn ska följa med och jag hoppas att jag är en stark mamma som hjälper dom att göra det bästa av denna erfarenhet. Vi vet att det kommer en till och dom behöver veta hur det går till. Livets hårda skola...
Men det är heller inget man kan blunda för eller försköna för dom för ingen vet vad morgondagen har att bjuda på.

Men jag har en stor klump i magen och tankarna snurrar nog ändå. I April månad för ett år sen så rasade isak i skolan och deras påsklov blev en tur till Sahlgrenska. På väg mot jobbet i går minns jag plötsligt hur vi var på väg mot operation och hur jag och Lovis sagt till sköterskan att vi bara vile vara med en bit för att kunna säga hej då. Men plötsligt befinner vi oss i rummet där han ska sövas och jag känner hjärtat slå (det gör det även nu). Jag kan inte heller bli hysterisk och säga Här ville vi inte vara, vill inte göra barnen oroliga. Så där står vi alla tre och tittar på Isak som somnar in....

Nej nu måste jag väcka min familj och göra oss klara för kyrkan.

Kram Petra

Ensam

Så står jag här och känner mig så där förtvivlat ensam..

Magnus släppte allt och åkte för en stund sen, hans morfar somnade precis in.

Hjärtat bankar och kroppen gör så ont när man måste hålla in alla tårar. Fina Gunnar har funnit i mitt liv i 16 år också. Vet att han nu har det bra och att detta var väntat och han hade åldern inne men med allt vi har runt omkring oss så saknas styrkan. En sorg kan vara fin bara det vanliga livet är i balans, men vårat liv är långt ifrån balanserat och känslor pendlar hit och dit flera gånger per dag. Nu ska jag vara en stark mamma och hjälpa barnen i deras första förlust och sorg över någon som dör. Vet att det finns en dotter med det största hjärtat och för henne blir det tufft. Men det är livets väg och det är bara att ge sig in i kampen.

Kram Petra

Längtar efter lugn

Är ständigt en liggande oro..
Magnus har nu under några dagar vakat över sin morfar som räknar ner..

I tidningen står nu om en fotbollsspelare som fått hjärtstopp under match, det gör ont. Sa till Magnus i morse att det är väl tur att vi inte förstod att Isaks hjärta faktiskt stannat då han tuppat av. Han har ju alltid kommit i gång av sig själv som tur är. Men oron trillar så lätt tillbaka allra helst när det blir uppslag i tidningarna då kommer tankarna på att vi fortfarande står utan diagnos. Pirret som uppstår inför matcherna pendlar mellan otroligt Lycka till en stor oro. Jag undrar ibland hur mycket man ska orka. Har också haft en heldel läkar samtal igen..
När får jag examen i livets hårda skola?

Känslorna ligger just nu långt utanför kroppen

Förra veckan ringde Isak på min mobil från skolan och berättade att han ramlat och slagit i huvudet. Hjärtat slår och jag frågar om han tuppat av, är det nu det hänt igen? Men han har "Bara" snubblat i en trapp och slagit i huvudet och blivit lite yr och fått huvudvärk.
Mamma säger ofta vi har ingen större brist på att ha tråkigt...

Men jag önskar nog att det räcker nu.

Kärleken till dom man har nära blir Starka
känslorna till dom man trodde fanns blir avskyvärda

Kram
Petra

Up´s and downs

Några dagar har passerat och jag får ändå säga att dom varit ok. Just nu bygger vi om på Calimero så det har gått både kraft och tankeverksamhet dit för att få ihop det och det har varit extremt skönt. Att ta en paus från sig själv...
Men i dag och i morgon måste vi på´t igen, vill inte...

Det blev ändå en lite lyckostund här på morgonen då jag hittade detta:

http://mumsegum.blogspot.com/2012/03/calimero-i-sagmyra.html
Tack fina du! Nu finns något att tänka på under dom jobbiga stunderna som gör mig lite glad.

Kram
Petra

Lägga fokus

Försöker nu i den mån det går att värna om Min familj och lägga fokus på rätt saker. Min man och våra barn. Känns otroligt viktigt att inte låta oss drabbas mera än vi måste just nu. Jag försöker hitta kraften i vår kärlek!

Ha en fin helg!

Kram Petra

Tyngden

Rasade totalt när min syster åkte i måndags..
Tyngden hängde över en hela tis men i går tyckte jag att det fanns några stunder då tankarna skingrades och andningen kändes lättare.
Men i dag vaknar man av att det där oket hänger över en igen och tyngden runt bröstet gör sig väldigt påmind. Har i dag en tid att passa och man tvingas rota i skit man inte vill veta av, men det finns absolut inga alternativ. Som min vän Maria R skrev det är nog det värsta du ska igenom och jag vet ju det. Det skrämmer
Jag tycker ändå att mitt liv har fyllts med endel.

Min älskade mormor försvann i mitt liv som 10 åring. Min föredetta älskade svärmor som jag stod väldigt nära åkte in med magont och dom trodde det var akut gallstens anfall. Dom öppnade henne snabbt för att upptäcka cancer på tre viktiga organ, 2 veckor senare var hon borta. Fanns där för min svärfar, min egna chock la jag åt sidan. Mitt ex var med om en bilolycka och fick en hjärnskada, vårdade honom på sjukhuset dygnet runt under en period. Min älskade moster och reserv mamma dog under en tragisk motorcykel olycka tillsammans med sin sambo. En begravning med dubbla kistor, helt sjukt...
Kampen och oron runt vår son som varit och är. Pappas cancer och nu det andra skiten. Det får vara bra och nog!!!!!
Vem vill testa hur mycket man står pall egentligen?

Nej nu åker jag till jobbet och bygger om lite försöker skingra tankarna till em. Är så jobbigt bara när man Aldrig hinner hämta vare sig kraft eller andan.

Var rädda om varandra!
Kram Petra

Svårt

även om jag nu valt att låsa bloggen så kan jag inte dela med mig av allt i detalj om vad som händer. Några vet lite och någon vet allt och så måste det får vara även om det kan vara svårt att förstå vad jag skriver för konstigt ibland.
I går rasade min värld fullkomligt då det liksom tog slut på det sista lilla hoppet och någon plan b fanns aldrig. I går kväll fick jag bestämma för mig och min familjs skull att vi behövde en paus från det sjuka/onda. Känner mig som en skit när jag inte orkar stå brevid någon jag älskar men jag måste för min egna familjs skull och jag vet att hon förstår. Jag har varit ner i det djupaste och varje dag får delas upp i små bitar för att bli hanterbart och det är inte alltid lätt med barn och ett arbete som kräver ens uppmärksamhet 7 dagar i veckan.

Vi har nu gjort små del-mål jag och min syster och vi får turas om att vara starka. Magnus är och har varit enorm men jag såg nu det sista hur det sliter i honom och det gör också ont.

Nej små pauser för den överkokta hjärnan och små stunder åt gången. Jag håller bara tummarna för att vi tar oss igenom den största skräcken vi någonsin stått inför.

Kram Petra

Ut med mera

kan inte släppa tankarna. Vad är det för jävla sjukvård vi har i detta land? Som jag kämpat mot allt dom senaste åren och det har ju visat sig att jag och Magnus själva hunnit hitta spår/diagnos innan läkarna gör det. Ska det var så? Nu står vi inför samma skit igen. Det gäller att vara fruktansvärt stark och det är jag inte längre... dom har verkligen tagit ur det sista lilla som fanns kvar...

Laget misslyckades

Vi var i dag så laddade för att prata med ansvarig läkare om vår akuta situation. Nu sitter vi här så tomma och orkeslösa och vår plan misslyckades totalt. Tankarna far och det lilla hopp vi kämpat för under helgen släcktes..

Vad göra nu?

Det känns så hopplöst
Var hitta ork
Var hitta svar?

Nu är livet orättvist och det gör så Ont!

Mardrömmen

Har bara börjat och just nu är det tungt, tungt.

Varför fick det inte bara vara nog?

Kan och orkar inte gå in på något djup men måste dela med mig kloka ord från vår dotter.

Lovis funderade plötsligt under kvällen var pappa och Jenny tog vägen, jag svarade henne att dom är på övervåningen med mormor och pratar just nu. Hon tittar på mig och frågar är det om det där? Ja svarar jag. Hon undrar då Hur mycket måste ni prata ni gör ju det hela tiden. Försöker förklara för henne att vi behöver det för att komma fram till hur vi kan hjälpa mormor & morfarjust nu. Då funderar hon lite sen säger hon Då kan man säga att ni är ett lag? Det var väl finurligt av henne och en bra förklaring som jag inte riktigt fick till själv. Men så är det vi är ett kämpande team mot starka krafter vi kämpar mot annat än cancer och det är trauman som vi bär med oss resten av våra liv.
Jag hoppas bara att våra Älskade barn fixar det lilla dom vet och allt vad det fortsatta resan innebär. Vi tar en timme åt gången...
Men visst undrar jag varför fick det inte vara nog med oron över Isak och pappas cancer?

Kram Petra

Garderoben

Så står man mitt i livet och kämpar på...
Vi har haft en kämpig tid och jag önskade så att det fick vända lite, men det är snarare tvärtom. Har kommit till punkten där det inte finns någon återvändo. Skeletten i garderoben måste dammas av för att livet ska fortsätta. Om det bara handlat om mig så hade jag nog kanske bara gluttat in i garderoben och sen stängt, men nu är det inte bara mitt liv, mitt mående. Men jag erkänner att det är tungt och väldigt skrämmande. Om jag bara fått gå in i det med lite styrka...

Har nu tänkt i flera dagar på bloggen också. Den har i så många lägen hjälpt mig så mycket, jag behöver den men nu tror jag starkt igen på att ha koll på dom som läser eftersom djupet är så mycket mörkare.

Tar tag i det snart och för er som vill så står jag med öppna armar och sinne<3

Kram så länge
Petra

Underbara dotter

Lovis var den som satte guldkant på alla hjärtansdag när ingen annan gjort det. Hos mormor & morfar hade hon tillverkning av personliga kort. Mamma och pappa ni är Guuld värda hur lycklig blir man inte av det :)

Kortet till storebror är fantastiskt och så ärligt. Du är dryg men ändå snäll det är kärlek det :)

Hoppas att ni hade en fin alla hjärtansdag!

Kram
Petra

I mitt huvud

Yrsel-Planering-Besök på onkologen-Räkningar-Innebandyträning-Oro-Inköp-Resan-Födelsedagar-Friluftsdagar-Ombyggnad-Cup-Värk-Matlagning-Lasarettet-Trötthet-Vara en bra mamma-Läxor-Handla-Tvätta-Personalplanering-Pass-Känselbortfall-Läkare-Livet-Döden-Framtiden

Så ser mitt huvud ut i dag...

Kram
Petra

Tillbakablick och sammanfattning

När man har en bättre dag så brukar också orken att tillåta sig tänka komma tillbaka. I går kväll när jag la mig så började jag blicka tillbaka och kom fram till...

2010

Maj pappas PSAprov visar sig vara högt

Juni provtagningar och röntgen görs på pappa

Juli/Aug svaren kommer och vi får beskedet att cancern redan hunnit sprida sig till skelettet

Sept Isak rasara i hop mitt under en fotbollsmatch

Okt äntligen görs lite flera undersökningar på Isak arbets ekg bla

Nov Isak tuppar av under en innebandymatch och blir nu inlagd på lasarettet. Under tiden får vi hem ett besked från barnläkaren som Isak haft dom senaste åren där hon skriver att allt är normalt. Mmm mycket troligt. Men nu hamnar han hos en hjärtläkare ist, bra!

Dec en tung jul med många frågor

2011

Jan då får vi dom först svaren på Isaks misstänkta länga QT som är negativa

Feb Isak får magsjuka vilket inte visar sig vara någon bra kombo med hans mediciner. Han tuppar av 6 ggr på 5 timmar med ett hjärtstopp som längst på 30 sek
Mars Inte heller långt QT 1 el 3 visar sig vara positivt och vi ser att även läkarna är frågetecken.

April Personal från skolan ringer Isak har svimmat av i korridoren i skolan och ambulans är på väg. För första gången är jag RIKTIGT rädd. Vi får nu en snabb tid på sahlgrenska i Göteborg där Isak får en looprecorder inopererad.

Maj Isak får en kort avtuppning igen

Juni åker vi in för att läsa av hans dosa ett hjärtstopp på 6 sek

Juli Isak blir dålig efter en träning åker in akut.

Aug åker in för en avläsning där en sköterska raderar viktig info som nu blir en kamp

Sept pappas PSA går upp igen och bromsmediciner hjälper inte längre

Okt pappa opereras

Nov åker vi in för ett ultraljud på Isaks vänstrakammare som var något förstorad i april

Dec pappa får besked efter op PSA värdet har inte gått ner som det ska efter op

Ja här står vi nu i dag. Ingen fast diagnos på vår son och heller ingen större fakta runt pappa.

Har nu bara petat i dom större sakerna, det har varit Många läkar besök och många dåliga dagar på det här. Vi har ändå sen i höstas sett en mycket piggare Isak iaf vilket är Guldvärt!

På detta så har vi också ett 7dagar i veckan jobb som faktiskt också för det mesta varit vår räddning. Men jag vet också att vi är hopplösa att umgås med och det har kanske också blivit ännu känsligare med allt. Hade en underbar diskussion med (hur det nu kan bli underbart i allt) som bekämpat bröstcancer. För mig var det så skönt att prata samma språk med någon. Vi pratade om hur lite ork man har för att be om hjälp när man hamnar i våra situationer. Värmen och stödet behöver komma naturligt utifrån man har inte en chans i sin egen kamp att sitta och ringa runt för att be om hjälp man har så fullt upp med att hålla i hop sin familj och stå på benen bara. Det blir också en resa i resan att finna dom trygga, starka.

Nu känns det ändå lite lättare på den fronten och snart ska vi bygga om lite på Calimero så några samtal får det nog bli :)

Ha en fin helg!

För oss väntar jobb, jobb, en liten tjej som ska sova hos oss och innebandy.

Kram Petra

En bättre dag

Har i dag haft en helt okej dag och då känns det sååå skönt. Nu längtar jag massor efter att vi har skolat in vår nya personal och kan unna oss en eller två dagars ledigt :) Känns lite ont i magen med match i Gävle till helgen och vi kan inte åka båda. Men vi ser framemot Mars då jag hoppas på vändingen på alla plan !!!

Till helgen ska vårat lilla vitaminpiller sova hos oss också!

Kram
Petra

Skönt i bland

att hitta något annat som kan sätta ord på sina egna känslor. Det är inte alltid man orkar prata. Det skulle vara underbart att veta att morgondagen gav lugn och ro...

sara löfgren - när ingen vet

Rädd

Hör om magsjukor överallt och i går kväll när Lovis var på disco klev hon i en spya. Skräcken från förra vintern kommer tillbaka då Isak svimmade 6 ggr på 5 timmar...
Jag fick helt plötsligt också en annan händelse i huvudet när jag i sömnen hör Magnus vrålar av räddsla mitt namn och Kom! Hittar honom sittandes i hallen med vår son borta mitt i natten. När allt kommer över en så blir det svårt att sova, räddslan är stor och vidrig. Isak har nu "fuskat" lite med den för honom viktiga vätskan i ett par dagar och det gör en extra nervig, men man kan inte vara på en fjortonåring hela tiden.

Vi tar en dag i taget helt enkelt och bara hoppas på att vi alla orkar med.

Kram och Godnatt
Petra

Födelsedagen

Så kom då denna månad när jag ska fylla jämna siffror :)

När vi gifte oss för 6 år sen så sa jag när jag fyller 40 ska jag passa på att ha en lika fantastisk fest, men livet ville mig lite annorlunda..

I höstas tog jag och min lillasyster beslutet att boka en resa för att ha en mål, något att lägga tankarna på när livet känns för hårt. Redan då la jag ner detta med kalas då ekonomin inte tillåter båda. Men om vi så hade haft råd med allt så finns ingen glädje i kroppen överhuvudtaget just nu och absolut noll energi för att orka.

Vet att ni finns några goa som vill göra något men just den helgen vill jag bara passa på att ha två dagars ledigt och vara med min familj. Om allt fungerar så åker vi bort och bor på hotell en natt, mina barn är viktigast. Dom har gått/går igenom så mycket just nu, vi behöver bara vara. Kramas, äta gott, skratta, leka och prata med varandra.

Men jag känner att det kommer en sommar och kanske kan man göra något större då. Men just nu vill jag bara va, inget annat.

Jag har som vanligt massor att skriva egentligen men väljer att låta bli just nu då det tycks bli jobbigare & jobbigare att prata eller skriva om. Känns som om gränsen till vad man pallar är väldigt nära nu.

Kram
Petra

Livsöden

Minns ni att jag för en tid sen berättade om någon som frågade om en familjefotografering trots att vi lagt ner vår verksamhet. Fanns inte en chans att vi skulle säga nej till någon vars önskan just då var just att få dessa bilder. Det grep tag i våra hjärtan en sån fantastiskt mysig, härlig familj mitt i livet. Även om jag tycker att vi haft vårt så kan jag inte ens tänka mig in i att som mamma få så tuffa besked, själv gråter jag bara vid tanken. Men denna fina männsika tänker inte ge sig utan kamp!
Tycker absolut ni ska följa hennes blogg och beundra. Bara att den heter Må bra i kaos säger allt för det är just vad denna fantastiska mamma kämpar för.
http://asaersa.blogspot.com/

Ni är med mig i tankarna ofta <3

Kram
Petra

101 dagar kvar

tills vi stoppar fötterna i sanden =)
Längtar...

Kram

Petra

Hoppet är det sista som överger en

Puh ännu några intensiva dagar har paserat.

Orkar inte gå in på några detaljer men det har varit hopp och förtvivlan i en salig röra.

Men efter att ha bockat av ett par saker och tagit beslutet att hoppa över Formex (med stor sorg i hjärtat) så kan jag se framåt lite igen.

Det är skönt ska ni veta :)

Vet att det nu blir att påminna sig själv att andas lite, bita i hop ett tag till under februari. Men förhoppningsvis ser vi lättare på vissa bitar under Mars. Låter som jag talar i gåtor men det är inte alltid lätt att skriva allt då det finns männsikor som tar illa vid sig i onödan.

Vi gjorde i går kväll efter träning det samtal med tränare och lite info till killarna som legat över oss. Det känns så skönt att dom vet vad som kan inträffa och vad dom kan göra om något skulle hända. Kanske kan vi så smått släppa lite på vår närvaro runt honom.

Vi pratade i går kväll jag och M om lyckan i detta bättre tränare har han inte kunnat få och grabbarna i laget är helsköna. Isak har det bra och nu behöver bara vi jobba med att hitta ett bra förhållningssätt till allt. M hade tufft i lördags på matchen och jag ser att det är mycket som ej är bearbetat. Man sitter på helspänn och hjärtat slår. Jag tänker nog mycket på vad som skulle hända om det händer igen, man vill så gärna att han ska få fortsätta med det han brinner så starkt för.

Nej nu väntar jobb, roligt jobb.

Sen blir det match till helgen igen.

Men en dag i taget!

Stora Kramar

Petra =)

Livet tar på kropp och själ

Oj vad man fått leta efter den sista kraften den senaste veckan. Är redigt sliten efter mycket arbete i press inventering som ska vara klar, en deadline på beställning av Villervalla höst-12 som ska vara klar om en vecka, formex väntar och på det så blev vi helt plötsligt utan personal som kan jobba kvällar. Då vi följer Isak på hans träningar kvällstid så sprack allt och detta blev momenten som fick magen att kapitulera. Magkataren från helvete har nu hängt i en vecka tills jag i går ringde min läkare som rekomenderade mig att dubbla dosen tabletter.

Nu hoppas jag på en liten vändning med allt. Det är för tungt nu och det känns verkligen att kroppen skriker efter lite ro. Mitt högra öga rycker och dunkar flera ggr per dag, kroppen värker och magen vill plötsligt ha mat men lika snabbt så svider den och säger Ät inte mera! Det får liksom snart vara nog jag har fått mitt och jag vet att jag lever, Tack!
Den lilla tendens vi såg på Isak på väg mot förra matchen har också satt griller i huvudet. Är det dags igen, har han varit pigg för länge, kommer det tillbaka? Det är skräck direkt, åh vad man vill att han ska få må bra. Man vill inte tillbaka till det som var för 1 år sen....

Någonting säger mig ändå att det i dag kan bli en bra dag, jag känner lite hopp mera än jag gjort på ett par veckor. Så go vänner hjälp mig hoppas på några lugna dagar innan det är dags igen. Vet att det låter hemskt men jag vet också att det är så det är för vissa saker kan vi inte påverka här i livet.


Trevlig helg!

Kram Petra

Passar oss

Så är det vi har det Bäst tillsammans!

Kram Petra

Så nära

att i dag tippa över på fel sida.

Känns verkligen som om livet står och väger på en tippbräda och i dag blev två moment bara för mycket och hade det inte funnits en person som i rätt ögonblick plockade upp mig så hade jag tippat över.

Varför i hela helvete tar det aldrig, aldrig slut någon gång? Hatar den här känslan nu när man vet att man är så nära att rasa...

Nu är den stora frågan
tar jag mig igenom detta
och var ska man hitta orken att trampa vidare?

Det gör så ont
vill bara vara lycklig.
Är så ledsen och besviken.

Kram Petra

Himlen trillade för en stund ner igen...

I dag stod innebandymatch i Smedjebacken på schemat. Redan i går sa Magnus att det känns inge bra i magen och då blir det jobbigt.

I morse klev jag och Isak upp först, åt frukost framför TVn och såg på fiskeprogram. En bra start på dagen med andra ord. Gjorde iordning lite matigare mackor som han kunde äta på väg i bilen då matchen låg under lunchtid. Men då på väg hör man hur han tappar stinget helt...jag får gråten i halsen och oron i magen växer sig stor. Försöker att inte tjata för mycket då man hör på honom att det är jobbigt men när vi åkt en bit känner jag att jag måste veta. Frågar om han känner sig loj och svaret blir såklart JA och då vet man att nått ligger i luften. Det blir så himla tungt när det trillar över en igen, jag vill att han ska må bra! Tankarna far runt hur gör vi nu vad är rätt vad är fel? Hänger det i eller vänder det? Dom startar alltid med en stund löpning och han tycker då att det känns ok så vi låter honom spela, men första och andra period är tuff innan man ser hur han fixar det. Hjärtat slår hårt, magen svider men vi överlever även denna gång. Det som gick så bra under 4 dagars cup (förutom en smäll i dosan) jag var inte riktigt beredd idag. Klart man vet att det hänger över oss men han har ju sett så pigg ut ett tag nu man vill inte att det händer igen, aldrig någonsin mera. Men vi inser såklart fakta att det är inget som är borta han håller det i schakt med bra vanor men med lite, lite fusk så finns det hemska där igen.

Vi är nu okej Isak har pliret i ögonen igen men oj vad snabbt man kastas tillbaka i tiden och minns stunderna han tuppat av.

Nya tag nästa helg!

Det är ju också förbenat roligt att han kan spela igen och det finns inget bättre än att se honom spela bara han är pigg.

Men visst är vi sårbara...

Kram Petra

Stänga av

I denna bergochdalbana så måste man i bland för att överleva bara stänga av. Dom dagarna är sköna när man lever ett "vanligt" liv igen utan att något gör ont. Samtidigt gör det ändå ont då man vet att man bara stängt av sina känslor och det blir också jobbigt att förneka. Ett ekorrhjul är vad det är....

Har inte skrivit på ett tag då jag tycker att det är jobbigt att inse att det jag vill skriva mest gör ont. Det har i perioder varit mera mörker än ljus och det äter sig sakta men säkert in och tar över även om jag är en stark människa.

Någon gång, någon dag delar jag nog med mig mera av min upplevelser och erfarenheter i hopp om att hjälpa någon annan i mörkret, men inte nu. Nu behöver jag själv ha orken att strida min kamp av livet.

Tur är att jag vet att när man tagit sig igenom och förbi så är man stärkt och det har man sen med under resten av sitt liv som en erfarehet och som en styrka. När man var yngre så hade man svårt att se det på det viset men nu är man lite äldre och klokare =)
Nej fy det gör ändock inte att det gör mindre ont plus att jag nog tycker att jag fått nog av den varan. Vissa glider igenom livet och andra får kämpa dessto mera.

Nej nu fick lite pysa ut nu är det dags att snabbt stänga av och åka mot jobb och den eviga inventeringen.

Kram

Petra