Om ni inte vill läsa en enda lång beklagan...
Har skrivit om det lite smått här och där på bloggen men annars brukar jag Aldrig prata om min smärta och mig själv.
I bland är det bra att vara envis (som mig) men i detta fall så har jag nog gått över gränsen för längesen. Sen Lovis kom för 9 år sen och sen vi startade företaget så har jag lagt mig själv åt sidan, vi snackar alltså år. Har fått någon remiss som jag aldrig använt. Men nu har smärtan nått nästan alla tänkbara gränser. Förr var det vissa moment som var jobbiga och som jag ibland bett om lite extra hjälp med. Men nu har jag haft dagar där jag nästan kräks av smärta bara av att borsta tänderna eller ha shampo i håret...varför får det aldrig vara bra!? Undrar rätt ofta vad jag gjort för ont !? När Isak var liten gick jag på varmvatten gymnastik vilket var underbart. Det är så otroligt drygt när jag knappt kan gå promenader och springa var många år sen jag gjorde, då blir jag sängliggande. Ja gud vad sjutton ska jag göra, sluta leva ? Det värsta är att jag för första gången känner räddsla då bäckenet är så pass tippat att det syns, ett revben petar ut och axlarna är på väg åt ett helt annat håll än resten av kroppen. M tycker att det är så otäckt att han inte ens vill titta. Ja jag har egentligen bara mig själv att skylla men det löser inget nu.. Det enda vettiga jag gjort är att minska fotograferandet och ringt till en sjukgymnast. I morgonbitti kl.10 ska jag med spänning höra vad dom tycker åt mina skeva kropp och vad som går att göra.
Det är bara så enerverande just nu att denna jäkla skitsak tar all den energi jag behöver lägga på allt annat för att orka. Känner mig trött, tom och halvt död. Det enda positiva i dag är att huvudet känns bättre.
Till Er som valde att läsa
Tack för att ni lyssnade!
Kram Petra
Det är jobbigt att leva med värk... :O(
SvaraRaderaOch det är otrooooligt svårt att tänka på sig själv, säga nej och man vill inte verka gnällig.
Men det behövs, och det behövs en hel del träning för att komma dit. För mig har det tagit massor med år, och pepp från mina nära och kära.
Hoppas det går bra hos sjukgymnasten!
Kram!
Ta hand om dig Petra! Och jag vet hur det är, ibland måste man få skriva det man tänker även om det känns som gnäll, men det är nog det som är felet, att man säger som det är när det redan har gått ganska långt. Med andra ord har du verkligen inte gnällt i onödan! Kram!!
SvaraRaderaÄlskade vän! Även om de finns dåligt med tid för dig mitt i allt trassel och elände så får du absolut inte glömma bort dig själv! Om inte du och din kropp fungerar och orkar så finns risk att de blir ännu värre för din omgivning. Ta hand om och vårda dig själv lite nu för de behöver du verkligen! Och man får gnälla när de inte är bra <3
SvaraRaderaKRAM och ta hand om dig nu!!
Men Petra älkade vän, man vill så gärna hjälpa, trolla bort allt som ni går igenom.
SvaraRaderaDet finns en sak som faktiskt alla ni fyra skulle göra !!!
Men om jag först och främst fixade så att du fick göra det så hoppas jag att du tar chansen och sen även skickar iväg Magnus.
Jag har själv gjort det och det är bland det bästa jag gjort.
Ska kolla upp det imorgon, sen hör jag av mig !!!
KRAM
Kram från mig som ofta läser din blogg men inte känner dig.
SvaraRaderaDet är så tufft allt ni går igenom. Skickar stärkande kramar och tycker det är bra att du söker hjälp.
Kram Jennie Tranås