fredag 15 april 2011

Man blir tokig

Ringde och sökte Isaks läkare i går för att dom skulle ringa upp, men ingen ringde. Så i går kväll satt jag och M och skrev ett mejl istället.Det är nu gått 5 månader sen har var inlagd första gången sen dess har teorierna varit många och han har hunnit tuppa av flera gånger. Nu är det vår plikt som föräldrar till ett så älskat barn att slå nävarna i bordet. Vi är så oroliga att vi själva snart inte står pall.

Efter att mejlet gått i väg så började M söka på nätet igen. Vi försöker att hitta ett svar.. Någon där ute som har erfarenhet av Vasovagal synkope ?

Kroppen skakar man vill kräkas man vill vakan ur denna hemska dröm. Varför tar det aldrig slut ?


Ha en bra Fredag


Kram Petra

1 kommentar:

  1. Vasovagal synkope påminner om det som jag hade när jag var i Isaks ålder. Jag sportade som en tok.
    Jag spelade matcher i fotboll och stod målvakt, då gick det bra. Men jag spelade rugby och sprang också och det slutade ofta med svimning. Ambulans till sjukan.
    När jag tävlade i löpning så stod alltid läraren vid mål och förberedde sig för jag svimmade ofta där. De stod alltid beredd med Dextrosol faktiskt och det hjälpte ibland. Lade mig alltid ner på en gång jag kände att det var på väg, så hjälpte de mig med att hålla upp benen högt. Jag hade ju astma också, men jag känner väl igen det där med blodstopp i huvudet, blek och svimning. Det hände ofta. De ville inte att jag skulle vara med på vissa tävlingar, men det var jag ändå... och ibland slutade det på det där viset.
    Sedan började jag med lugnare sporter och då gick det bättre. Jag började tävla i bowling t.ex och då funkade det.
    Att cykla kund eockså vara jobbigt , och cycklade jag för fort så fick jag ibland tvärstanna och slänga mig på backen eller i nå't dike.
    Jag kan fortfarande svimma utan att jag fattar varför och vaknar i en svettpöl.
    Jag har väl aldrig riktigt kollat upp det där men jag tror faktiskt att de sa det en gång till mig på svenska, inte på latin... att jag kanske har det där joxet.
    Jag har ju flera sjukdomar så det är ju inte så enkelt.
    Men just det där, i samband med sportande speciellt... eller vid ansträngande situationer, då fick jag så där.
    Ja, inte vet jag... men jag känner igen symtomen i alla fall.
    Nu har jag ju hjärtproblem också, men de har kommit på senare år. När jag var ung såg de ingenting på hjärtat.
    Kram Stina ... som tänker på er hela tiden.

    SvaraRadera