Isaks lärare har precis ringt för att kolla hur vi mår och berätta lite om vad som sagts i skolan i dag. När vi sen sätter oss för att äta berättar jag att fröken frågat klassen hur många som blivit oroliga/rädda i går när Isak tuppade av. Hon sa att 75% räckt upp handen och precis när jag berättat tittar Lovis förvånat och säger Ja jag blir då rädd till 100% när Isak svimmar då tittar Isak på sin lillasyster och säger Men va gullig sagt.
Vi försöker att hitta små ventiler av lycka i allt för denna gång är vi verkligen så nära stupets brant man bara kan bli.
Kram Petra
Tack världens Bästa bank i dag för att ni hjälpt oss med ett av våra påfrestande problem. Just nu behöver vi lägga vår energi på att bara stå på benen.
Pappas operation verkar också ha blivit lyckad. Egentligen en vanlig op men det blir inte så vanligt när tankarna kanske går på om op överhuvudtaget är nödvändig om ni förstår vad jag menar....Allt är så mycket mera invecklat för oss nu än vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar