Ont i magen

Isak frågade mig på kvällen Kommer jag att svimma i morgon? Jag har inte velat säga för mycket då han blev lite skrämd förra veckan. Tilt testen är ju till för att se hur hjärtat reagerar när han tuppar av men jag förstår honom. Mår själv riktigt dåligt över testet då jag bara för en vecka sen höll honom i mina armar och han tänka tanken att vaknar han nå mer ? Jag brukar vara lugnet själv men detta har tagit så stora proportioner. Magnus är också väldigt påverkad och jag förstår honom till fullo, han satt förra veckan med Isak i ett isolerat rum uppkopplad med ekg och såg pulsen gå ner för att sen bara bli ett streck på skärmen innan det långsamt hoppade i gång igen. Inte bara en gång utan tre...förstå att man är skärrad. Egentligen har det inte gått in vad som händer tankarna kommer i små omgångar bara behöver vara stark nu för att klara dessa två dagar i första hand.

Vi träffade i dag ännu en hjärtläkare som var jätte bra. Vi vet inget mera egentligen mer än att dom har ett spår till att gå på. Visar det sig att det är det så är behandligen en pacemaker. Kan väl i slutändan vara en bra grej då Isak kan få möjlighet att sporta igen, men i af vår 13 åriga son ska inte behöva gå igenom detta nu..han är ung och ska vara som alla andra tonåringar...ni må tro att det känns hårt i ett mamma hjärta Ja även pappa. Var nyss och stoppade om honom i sängen bland sladdar och dosa som kliar och är i vägen.
Jag är trött, sliten och jävligt orolig. Var kommer detta att sluta ? Vill inte gärna vara ensam då kommer tankarna och tårarna stiger i ögonen. Det måste vänta nu är det fokus som gäller !!

Ni vet att jag/vi vet att ni finns. Måste bara säga än en gång att vi orkar verkligen inte prata om allt just nu det är för jobbigt. Luften är liksom på väg att ta slut..en liten grej och kroppen skakar och det känns som om man sprungit ett maraton. Vi försöker att fördela kraften rätt för att inte rasa totalt.


Kram och håll gärna tummarna i morgon.
P & M