Hatar

att köra Isak till innebandy träningen.
Förstå mig rätt, jag är självklart glad över min sons stryka och glädjen till sporten som gör att han vill ditt till vilket pris som helst. Men när jag vet att han bara kan träna på lite teknink och mest stå still och spela så blir jag så förbannat ledsen. Blir också extra orolig när medicinen var tvungen att plockas bort den hjälpte ändå hjärtat att inte rusa i väg. Men det som är så konstigt var att den verkar ha varit boven till att hjärtat inte orkade i stället när magsjukan slog till.
Det är i dag två veckor sen han låg på lasarettet och jag lovar ingen av oss har landat i det som hände då. Vi har haft fullt upp med att komma i kapp det vardagliga efter vår skit vecka + att det blivit endel läkarbesök. Nu står vi här som en bunt fågelholkar och undrar vad nästa steg blir. Kommer dom fram till något med dom tester som gjorts? Vad kommer att hända härnäst ? En ny läkartid, en ny avtuppning ? Och som Magnus sa tänk om han inte vaknar av sig själv nästa gång ? Vidriga tankar som jag inte vill tänka.
Mer tänker jag inte skriva nu, det kom ändå ut mer än jag vågat tro.

Mormor har ordnat så Isak har något att se framemot vilket är TOPPEN !!
En resa till Barcelona inkl fotbollsmatch såklart. Isak skiner som en sol och det gör mig såå glad. Vi behöver Glädje och små mål att längta till. Ja nu var inte detta ett "litet" mål utan en Mega-resa i Isaks ögon.

Kram Petra