Man försöker verkligen glädjas åt årstiden och ljuset men det går inte att blunda för att mycket är nu annorlunda. Inser att det är bara att ta sig igenom och låta tiden forma om en vardag igen. Det är såååå mycket jobb kvar, så många beslut. Vi är duktiga på att hjälpas åt och ta en sak åt gången. Men vissa dagar ser & tänker man på allt som är kvar att göra och då kommer klumpen i halsen. Det blir ingen ledig sommar i år heller så är det bara och det Är tung. Förra sommaren hade vi äntligen ordna oss mycket ledigt men då övergick det till att vara på lasarettet. Självklart är man tacksam över ledigheten så att man fick vara med mamma så mycket det bara gick! Men batterierna har stått utan laddning i några år nu....
Vi fick absolut en fin vecka på Rhodos men väldigt annorlunda. Den gav möjligtvis lite vila i huvudet men någon ny energi - nej. Det sköna i det hela är att vi öppet kan prata om det och känna att man inte är ensam att känna så.
Tar emot något men här kommer en "To do list"
Gå igenom all konst inför midsommar.
Göra i ordning för den årliga utställningen på midsommardagen.
Fylla på loppisen.
Köra möbler till sommarstugan.
Städa i Lurudden.
Ansöka om att sprida pappa.
Komplettera uppgifter om mammas spridning.
Få tag på markägarna.
Ta bilder till kommun på sommarstugan för uthyrning.
Städa ur huset.
Hitta någon som vill hyra.
Försöka ordna med museet.
Sälja a-forden.
Plocka ur ladan.
Klippa gräs & köra tippvändor.
Det är det första som kommer upp i skallen.....
På det ska man balansera att allt startade på sommaren och jag ser redan nu hur tungt det kommer att bli när äpplena kommer på plats. Som hon plockade för att sen safta & sylta.... med musiken i rullatorkorgen. Min mamma var frisk och jobbade än...plötsligt stod hon där med rullator, döendes. Från en dag till en annan.
Vill bara tala om min stolthet i att det förra inlägget är det min bästa Mangemange som skrivit. Det bor mycket i oss alla. Vi saknar, enormt.
Kram
Petra
Försöker skicka lite ork... <3
SvaraRadera