Avslutningen blev jobbigare

Ännu en mobilräkning med fantasi-siffror damp i går ner i lådan. Resultatet blev en otroligt besviken och jätte arg mamma. Tro mig jag är nästan aldrig arg på mina barn och jag har haft lite extra överseende med Isak då han har det tufft. Men det finns en gräns och han har nu gått över den för många gånger. Naturligtvis så blir allt extra jobbigt med den situation vi befinner oss i...Isak var i går kväll länge i sitt rum och när M kom hem och gick upp för att titta till honom så vägrade han att prata med honom. När jag kom upp så hittar jag honom i ett mörkt rum liggandes under täcket och när jag frågar vad han tänker på så är han först lite tvär och säger inget. Försöker då att prata lite med honom och helt plötsligt kommer tårarna och han säger det kändes som om du inte älskade mig. Gud vad det gör ont, allt gör ont, varför ska vi behöva ha det så här !!? Han berättar också gråtandes att han tänker på sin egen situation, på morfar och på sin vän M och på en annan sak (som är för privat) och på det så ska han sen fixa skolan.

Ja vi pratade mycket, kramades och somnade ok, men det rör om allt och man tappar gnistan igen. Själv påverkas jag mycket och blir väldigt trött av allt som pågår. Ser också en pappa som tappar gnistan alltför ofta men det måste jag lägga och sidan för att orka och det känns hemskt i perioder. Försöker att samla krut till Isaks besked just nu och allt annat får stå åt sidan ett tag, men det är inte lätt. Man vill räcka till på många håll.

Ha en bra dag!

Kram Petra