Det händer verkligen något varje dag och tankarna rusar på ständigt.
Vi kom i af i väg till våran frisör både jag och M =) men visst är det konstigt med en feber som bara kom och vände igen? Men skönt och tur för oss behövande;) Jag passade på att klippa lugg för att göra någon förändring rätt skönt då man känner sig lite vissen. Vi hann också med att köpa lite nya kläder inför vår 2 dagars resa, även det mycket trevlig inslag i vår tillvaro!
Men för övrigt så är det mycket... Har för första gången i mitt liv fått lov att börja äta medicin mot magkatarr/sår. Händer något dagligen som gör att magen svider och jag mår illa.Bara ett litet sms från Isak gör att det sätter i gång, för ett par dagar sen kom det ett där det stod Mamma kan jag välja innebandy på elevens val? Önskade att jag hade ett svar att ge..men vi vet inget än. Det gör så ont varje gång. I går var jag med och satt med honom på träningen igen och då blir man påmind igen samtidigt som jag kände en lycka av att vara där med honom. Han ser så lycklig ut av det lilla och jag Älskar att se när han spelar. Men man kommer då på sig själv när man tänker på att det kanske aldrig mera kommer att hända, vi kanske aldrig mera få gå och se en match. Det var som jag sa till en annan mamma och min vän i går, det var för oss verkligen veckans höjdpunkt när det var matchdags. Dels att få följa Isak, ha tiden att vara med honom, umgås med Lovis, träffa andra vänner det är ett jätte härligt föräldragäng och att komma från jobbet. Hela den biten är en Stor sorg för mig så är det. Vi har haft en stor Glädje i det alla, som nu kanske aldrig mera få upplevas. Kanske låter det fånigt för vissa men jag tror att det finns föräldrar som verkligen förstår mig. Pratade i går med både tränare och två andra föräldrar och man ser i deras ögon att dom förstår och lider med oss. Det är tufft helt klart.
Sen har vi mina föräldrar som haft en jobbig tid men som jag nu hoppas har fått en liten liten vändning. Vi bor grannar med dom så där blir man påmind varje dag om hur situationen är. Det är en kamp att vara sjuk och det rör inte bara den som är sjuk utan man är en hel familj som delar på bördan. Jag önskade bara att man inte behövde bära så mycket på en gång.
Mitt i allt så ska man hålla huvudet kallt och sköta ett företag som också behöver mera omvårdnad än någonsin. Vilka beslut ska tas och hur ser vår framtid ut? Det hinner svida lite i den stackars magen under dagen vill jag lova.
Men mitt i allt så är jag så tacksam över dom som fortfarande finns kvar för att stötta, det ska ni veta. Men mera om det skriver jag en annan gång =) Nu väntar Mange på Calimero!
Kram Petra
Men för övrigt så är det mycket... Har för första gången i mitt liv fått lov att börja äta medicin mot magkatarr/sår. Händer något dagligen som gör att magen svider och jag mår illa.Bara ett litet sms från Isak gör att det sätter i gång, för ett par dagar sen kom det ett där det stod Mamma kan jag välja innebandy på elevens val? Önskade att jag hade ett svar att ge..men vi vet inget än. Det gör så ont varje gång. I går var jag med och satt med honom på träningen igen och då blir man påmind igen samtidigt som jag kände en lycka av att vara där med honom. Han ser så lycklig ut av det lilla och jag Älskar att se när han spelar. Men man kommer då på sig själv när man tänker på att det kanske aldrig mera kommer att hända, vi kanske aldrig mera få gå och se en match. Det var som jag sa till en annan mamma och min vän i går, det var för oss verkligen veckans höjdpunkt när det var matchdags. Dels att få följa Isak, ha tiden att vara med honom, umgås med Lovis, träffa andra vänner det är ett jätte härligt föräldragäng och att komma från jobbet. Hela den biten är en Stor sorg för mig så är det. Vi har haft en stor Glädje i det alla, som nu kanske aldrig mera få upplevas. Kanske låter det fånigt för vissa men jag tror att det finns föräldrar som verkligen förstår mig. Pratade i går med både tränare och två andra föräldrar och man ser i deras ögon att dom förstår och lider med oss. Det är tufft helt klart.
Sen har vi mina föräldrar som haft en jobbig tid men som jag nu hoppas har fått en liten liten vändning. Vi bor grannar med dom så där blir man påmind varje dag om hur situationen är. Det är en kamp att vara sjuk och det rör inte bara den som är sjuk utan man är en hel familj som delar på bördan. Jag önskade bara att man inte behövde bära så mycket på en gång.
Mitt i allt så ska man hålla huvudet kallt och sköta ett företag som också behöver mera omvårdnad än någonsin. Vilka beslut ska tas och hur ser vår framtid ut? Det hinner svida lite i den stackars magen under dagen vill jag lova.
Men mitt i allt så är jag så tacksam över dom som fortfarande finns kvar för att stötta, det ska ni veta. Men mera om det skriver jag en annan gång =) Nu väntar Mange på Calimero!
Kram Petra
Vill se ett kort på er nu när ni har piffat till er, det är sånt man behöver men gör det alldeles för sällan tyvärr. Jag hoppas att verkligen att inte svaret är vad ni tror för det är verkligen skitroligt att titta på träningar och matcher och se va roligt dom har ihop tillsammans.Hoppas att din medicin hjälper imot magen så att du blir piggare. Det är ingen höjdrare och ha denna oro som gnager i en varje dag så det är inte konstigt att magen säger ifrån. Kram Carina vi tänker på er
SvaraRaderaKrya på dig och din mage! Ledsamt att du dragit på dig magkatarr. Ingen höjdare säger de som vet! :-(
SvaraRaderaKul att ni kommer iväg till Formex och att nu piffat upp er lite, sånt känns alltid skönt! Det är lite feelgood-varning på både klippning och klädinköp så det är inte fel alls! Och jag tycker detär BRA att ni bokat den stora dyyyra sviten på hotellet, det kan bli en liten lyxi er tillvaro och som sagt, ni kanske inte vill åka därifrån sen! ;-)
Må så gott! Kraam Malin T i H