I morse vid 9 ringde Magnus hem till mig efter att ha varit i skolan och informerat lärarna om Isak. Det hade varit jobbigt och rösten hade stakat sig. Just nu lever vi på och försöker verkligen att göra vårat bästa men så kommer situationer då allt blir Verkligt och då blir det tufft. Tänk er själva att behöva prata om sitt barn med ett hjärtfel och hur man ska gå tillväga när han svimmar/tuppar av. Vi pratar hjärt och lungräddning och ambulans det är förjävligt tungt...
Ingen av oss törs riktigt stanna upp i detta då vi känner att nätverket runt omkring oss läcker rejält. ( som om vi inte hade nog ) Man önskade i såna här utsatta situationer att stöd & kärlek fanns. Önskade att jag och M kunde hitta kraften hos andra för att själva orka lägga allt krut på våra barn... Det gör ont i hjärtat att bara skriva detta.
Häromdagen fick jag lätta på några tårar då en rar tjej lagt denna på sin FB.
Historien kring denna kille hittar ni här:
Tänk att det är så mycket lättare att sätta sig in i andra människors öden sitt eget blir för jobbigt att hantera.
I går kväll tittade vi på Göteborgs bilderna som togs och som jag tänkt dela här med er, behöver bara hitta kraften igen...
Kram till alla som hör av sig ni är Guld värda för oss!
/ Petra
Vill bara säga att det gick jättebra för Magnus! Självklart måste det vara overkligt och fruktansvärt jobbigt att behöva sitta och informera sånt här men det gick bra och informationen var väldigt tydlig tycker jag.
SvaraRaderaEn stor styrkekram till er alla!
Vi tänker på er! Kommer ut och hälsar på er snart, tiden räcker inte riktigt till men ni finns i våra tankar. Kramar Fam B
SvaraRadera