Rår inte för det.

Hade i går en toppen dag framförallt med Isak. Vi var som förr ett team först lite städning tillsammans sen bak efter det följde han med till Calimero, vi handlade ihop och när vi kom hem så gjorde vi eld i pannrummet tillsammans sen hjälptes vi åt att göra köttbullsmackor. Mycket värme massor av skratt och en och annan kram. När Isak var liten så var vi väldigt tajta vi hade ju bara varandra tills han blev 4 1/2 då en viss lillasyster kom ;) Isak kallade henne" sintadint" och det var han som gav henne namnet Lovis =) Hon vet hur hon ska göra för att ta sin plats och snälla gulliga försynta Isak har vänligt låtit henne göra det. Men i går kunde inget stoppa oss och det var en härlig känsla !!

Men i dag rår jag inte för att tyngden kommit tillbaka i kroppen. M sa innan han åkte, försök att vara lite glad och tro mig jag försöker...Men i bland så kommer tankarna över hur vi har det när man minst anar och det är jobbigt jag kan inte trolla bort det. I går sa Isak till mig för första gången Om jag inte kan fortsätta spela...han har alltid varit inställd på att det ordnar sig att han kommer att få spela igen men så kom Omet. Då gör det ont igen även om det samtidigt känns skönt att han börjar inse att risken är Stor.
Ja det är bara att bita i hop och göra det bästa även om jag snart sprängs av tyngd och tårar. Calimero väntar och massor av ogjorda julklappar.

Kram Petra