Just nu krävs bara styrkan att orka skriva, det som förut kändes så skönt att lätta på känns nu så jobbigt. Vill inte ta i det...men jag måste nog för jag går snart sönder...
Isak frågade oss häromdagen när 2 månader gått M undrade då varför han frågade det Isak svarar då att han kollar på vilket datum innebandyn kommer i gång efter juluppehållet vilken match han kan börja spela. Det gör ont i mig när jag ser hur laddad han är. Han har full koll på hur statisken ser ut efter varje spelad match. Han hann ju plocka några poäng med sina mål och nu kollar han efter varje match som spelas hur långt ner han sjunker, ligger nu på 50:e plats. Det viktiga för honom är just statistiken inte att han ska ligga 1:a Han har sen han var liten haft stenkoll på tabeller i flera sporter plats, poäng, mål o.s.v Det är hans liv
Varje dag går innebandyklubban i golvet på övervåningen det som ibland gjort mig tokig gör mig nu ingenting förutom dom jobbiga tankarna om att det kanske inte blir någon fortsättning.
Det är 26 dagar kvar tills dom 2 månaderna gått men nu på fredag ska vi träffa Isaks hjärtläkare på barn. Vet att dom sa att det kan finnas en prel diagnos då men troligtvis inte. När det slog mig så stannade nästan mitt hjärta, först väntar man och vill komma till första stoppet nu när det kanske finns där så undrar jag om vi vill veta. Tänk om det blir det negativaste svaret hur ska vi orka , hur tar Isak det, hur går vi vidare ? Varför ser jag bara det jobbiga varför kan jag inte tro på att det finns hopp om att allt går bra. Men jag rår inte för det magkänslan säger blä i detta fall och jag brukar verkligen inte se negativt men denna gång är något annorlunda. Jag hoppas så att jag har fel!
För mig har julen alltid varit alldeles underbar men den känns inte heller som vanligt. Isak önskar sig bara sport och vi är som frågetecken i detta fall. Ucsh, älskade unge var frisk !!! Men sen har vi vår lilla Lovis i allt detta också så självklart blir det en fin jul om än bara en sorg i ens mammas hjärta.
Kram Petra
Isak frågade oss häromdagen när 2 månader gått M undrade då varför han frågade det Isak svarar då att han kollar på vilket datum innebandyn kommer i gång efter juluppehållet vilken match han kan börja spela. Det gör ont i mig när jag ser hur laddad han är. Han har full koll på hur statisken ser ut efter varje spelad match. Han hann ju plocka några poäng med sina mål och nu kollar han efter varje match som spelas hur långt ner han sjunker, ligger nu på 50:e plats. Det viktiga för honom är just statistiken inte att han ska ligga 1:a Han har sen han var liten haft stenkoll på tabeller i flera sporter plats, poäng, mål o.s.v Det är hans liv
Varje dag går innebandyklubban i golvet på övervåningen det som ibland gjort mig tokig gör mig nu ingenting förutom dom jobbiga tankarna om att det kanske inte blir någon fortsättning.
Det är 26 dagar kvar tills dom 2 månaderna gått men nu på fredag ska vi träffa Isaks hjärtläkare på barn. Vet att dom sa att det kan finnas en prel diagnos då men troligtvis inte. När det slog mig så stannade nästan mitt hjärta, först väntar man och vill komma till första stoppet nu när det kanske finns där så undrar jag om vi vill veta. Tänk om det blir det negativaste svaret hur ska vi orka , hur tar Isak det, hur går vi vidare ? Varför ser jag bara det jobbiga varför kan jag inte tro på att det finns hopp om att allt går bra. Men jag rår inte för det magkänslan säger blä i detta fall och jag brukar verkligen inte se negativt men denna gång är något annorlunda. Jag hoppas så att jag har fel!
För mig har julen alltid varit alldeles underbar men den känns inte heller som vanligt. Isak önskar sig bara sport och vi är som frågetecken i detta fall. Ucsh, älskade unge var frisk !!! Men sen har vi vår lilla Lovis i allt detta också så självklart blir det en fin jul om än bara en sorg i ens mammas hjärta.
Kram Petra
Hej Petra! Jag har inte varit speciellt närvarande med att skriva några kommentarer här på bloggen den senaste tiden. Jag vill bara vara ärlig och säga att det är på grund av att jag precis har hållt näsan ovanför vattenytan de senaste månaderna och därför inte orkat engagera mig i annat än barnen och skolan. Men nu börjar det bli bättre och jag känner bara för att skriva att jag och Johan under den här tiden ändå har tänkt på er mycket och ni har funnits med hos oss hela tiden.
SvaraRaderaJag blir så ledsen när jag märker att ni mår sämre och sämre. Och jag har märkt det på er när jag har varit inne i butiken också och kanske därför inte riktigt vågat fråga. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga heller och det var liksom lättare i början när det "bara" var en sak (om du förstår vad jag menar?) Som sagt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga, det känns som att mina ord inte direkt kommer att göra det lättare för er.
Jag vet inte hur ni kommer att ta det här, men jag vill bara vara ärlig och det känns bättre att iallafall säga något än att bara vara tyst och försvinna.
Men som sagt så tänker vi på er mycket och vi håller alla tummar och tår som finns för att det äntligen ska vända för er också. Ni är såna fina människor som gör allt för andra människor och det är så orättvist att ni bara ska få nedslag på nedslag.
Ta hand om varandra för ni är starka tillsammans alla fyra! Och kram på er!
Min lilla gumma!
SvaraRaderaVet du vad jag tror? Det är ganska så stressigt för dig med jobb, sjukdomar i din närhet o.s.v och då ÄR det inte lätt att se allting på den braiga sidan. Man blir oroligare och mera känslig och ledsen. Sedan är det inte konstigt heller, när det gäller ens barn. Man blir ju helt naturligt drabbad känslomässigt när barnen mår dåligt. Alla är också olika när det gäller känslor under sådana här omständigheter. Men var inte rädd för att skriva om det du känner och tänker. Det finns många här som verkligen tycker om er och känner för er. Glöm inte det!
Kanske skulle ni ta en tur någonstans och bara slappna av. Tänk så skönt!;-)
Love you!
Stina
Tänker på er dagligen. Mikael sa för nån vecka sen att statistiken stämmer inte riktigt, han hade visst haft koll men en del mål el assister hade hamnat på "fel". Försår att ni vill ha ett besked men ändå inte. Jag hoppas att ni får en bra jul och är rädda om varandra och att ni får det lite ledigt så att ni får vila er och få tillbaka lite krafter. Jag hoppas innerligt att din magkänsla är fel denna gång. Saknar er Carina
SvaraRadera