Ännu en..

...dag har bekämpats. Har någon gång hört att man får inte mer än man klarar av. Just nu är nog jag vääldigt nära den sanningen, måttet är rågat till bredden.
I dag på dagen delade familjen på sig, Lovis skulle på dans och Isak på innebandymatch i Borlänge. Eftersom det varit lite svajigt med Isak så har vi sagt att en utav oss alltid måste vara med och i dag (igår) blev det pappan. Mamman följer givetvis matchen per telefon och blir uppdaterad i varje period. När sen jag och Lovis sitter i bilen på väg till dansträningen får jag en rapport att det är 7min kvar och Isaks lag ligger under med 1 mål. Ber Magnus ringa upp när matchen är slut för att få slutrapport. En halvtimme senare ringer M från Borlänge sjukhus Isak har med 50 sekunder kvar av matchen svimmat av igen. Denna gång försöker M hitta pulsen men utan resultat som tur är kommer en sjuksköterska fram + en till utbildad och hjälper till. Pulsen är hög och rusar hon säger åt dom att åka in direkt för ett EKG.
Jag brukar inte hia upp mig utan hoppas alltid på det bästa, men denna gång känns det så annorlunda. Det har nu hänt alldeles för ofta. Visst har man förstått att något inte är bra eftersom han svimmar med jämna mellanrum. Från Borlänge skickas han till akuten i Falun där dom gör ännu ett EKG. Under tiden hinner jag och Lovis komma in till våra killar. En läkare kommer starx därefter in lyssnar och känner lite på honom och säger sen att han behöver i sin tur höra med bakjouren innan vi får något besked. Isak vill hem han är rätt ok igen och väldigt hungrig. Han sitter där stackarn i sina gröna innebandy strumpor, vita shorts och en sjukhus rock. M säger åt honom att förbered dig på att stanna. Själv är jag i en bubbla, visst har vi väntat på ett genombrott i denna förbannade oro som kommit och gått genom åren men man vill ändå inte att något hemskt upptäcks.
Läkaren kommer så in igen efter genom gång med ett par läkare till. Dom har hittat något i hans EKG remsor som gör att dom vill behålla honom. Känslorna är väldigt blandade jag har nog aldrig riktigt trott att det var hjärtat som spökade. Han har aldrig klagat över det. Så här sitter jag nu med en hjärna så på högvarv att jag vakande efter 1 timmes sömn. Inte kan jag bolla med M som jag annars gör. Lovis sa när vi kom hem och la oss (närmare 22.30) mamma det är tomt utan killarna. Inne på sjukhuset sa hon I morgon i skolan ska jag räcka upp handen och säga att min storebror är på sjukhus. När vi kom innanför dörren hemma så sa hon också efter en stund att nu mamma har jag berättat för Bill (vår katt) om Isak. Hur ska hon orka upp i morgon mitt lilla hjärta. Isak min allra bästa Isak förstår han vad som händer? Han var mest glad över att slippa skolan, tonåringen våran. Inte undra på att han är trött och orkelös i perioder om han har ett hjärta som rusar.

Tack för alla fina sms under em/kvällen. Har inte lyckats svara er då vi haft avstängda mobiler på lasarettet + att kl blev sent + att jag inte riktigt förstår vad som händer. Herregud hur i hela friden ska vi orka? Kan säga att vi just nu även har en kamp på arbets fronten vilket kanske känns väldigt materiellt mot ett älskat barn. Men det är tyvärr fakta vi får leva med som företagare vi kan inte rycka på axlarna när kontot är tomt, vi måste jobba. Det är där mina mammakänslor för en maktkamp utom denna värld. Jag måste räcka till för många och därför får känslor stå åt sidan men hur länge är det hållbart? Men jag är stark!

Gör ett nytt försök med John Blund och hoppas att lite kom ut här så att jag kan sova.

Kram Petra