Tyngre i dag

Min magkänsla har egentligen hela tiden både sett och vetat men det gör ändå inte beskeden lättare på något vis. Det blev jobbigare för mamma och pappa som trott så på operation. Kan tänka mig in i mammas situation att man vill bort med det, allt det onda. Läkaren var klar och tydlig med att säga att det går inte att bota och en operation var absolut inget alternativ. Dom vet fortfarande inte riktigt var primär-tumören kommer ifrån men det är en elak lite jävul det vet vi. Alternativen nu är cellgifter men då måste mamma bli starkare! Dom försöker nu dämpa smärtor så att hon kan börja ta sig ur sängen lite mera än hon hittills klarat hon måste också börja få i sig mera. På mån är onkologen påkopplade då kan vi få reda på vad dom avser att göra och se om mamma har kraften att orka. Kan bli en permis över helgen då även MOH teamet är inkopplade för bästa hemvård. Bra men också skrämmande allt går så fort men ändå tycks livet ha stannat. 

Vaknar varje morgon och tittar ut på den blå himlen, känner ända in i själen hur den varma sommaren bara passerar. Kommer alltid förknippa dom varma vindarna med vad som sker runt omkring oss.

Då kvällsmaten inte fungerade ihop med vår kära mamma så far jag till Ica för att plocka ihop det hon kan tänka att peta i sig. Mamma blir nöjd och vi sitter där jag och lillasyster, plötsligt säger mamma att hon mår illa. Det lilla hon lyckats få ner kommer upp och det skär i mitt hjärta. Inte en klagan vi hör hon kämpar på. När sköterskan kommer in så förklara hon att dom är lite kort med folk och lite svårt att hinna med. När hon gått säger mamma Stackars henne vad hon såg trött ut. Jag och siss flinar åt varandra och säger högt Mmm vad det är synd om henne det är inge synd om dig då? Alltid detta Stora Hjärtat alltid denna omtanke om andra.

Hon är också bekymrad i sitt jobb och försöker förmedla vad som är bäst från sjukhus sängen. Tok-mamma det är vad hon är.

Frågar mig själv flera gånger om dagen vad som egentligen händer?

Skulle kunna skriva i timmar men känner i kroppen att man får tvinga sig mot sängen för att samla kraft. Vår resa är låååångt ifrån slut.

Kram alla

P

Glömde det som kändes konstigt under dagen, mamma är granne med Kristian Gidlund....