Har nyss varit ner till mamma en sväng. Känns verkligen som uppochner vända världen där vi ligger en i soffan & en i en säng i vardagsrummet. Dom fina dagarna ute bara passerar och timmarna tycks gå men allt på ett mycket annorlunda sätt.
Mamma passade på att läsa och visa mig lite post. Vi pratar om hur svårt det måste vara att skriva något, vad säger man och vad kan man göra? Men ni ska veta att vad ni än gör så betyder det Mycket för oss alla. Mamma (och även jag) har ibland så olika ork att svara och just därför bad hon mig nu att skriva något här. Hon tackar Margareta S för den fina ängeln som hon nu ligger och funderar på vilken plats den ska få :) Inga-Lill som skickat till sin fina kusin, värmer mamma mycket.
TACK fina NI!
Mamma har haft ett par skapliga dagar vilket är en välsignelse då jag är sämre och just nu är det bara vi. Medans jag låg på hennes soffa så gick tom hon och hämtade tidningen till mig i dag :) känns som ett skämt. Håller alla tummarna att det vänder så att jag i veckan kan köra henne till cellgiftsbehandlingarna. På något konstigt vis så har ändå den smärta jag haft varit så krävande att jag inte haft utrymme för att "gräva ner" mig alltför mycket i det som egentligen faktiskt händer Här och Nu. Kanske har hjärnan fått lite ofrivillig vila för att orka nästa etapp.
Trevlig helg!
Kram Petra
Det just det -orden tar liksom slut! Men jag tänker ju på er varje dag, och känner en stor sorg, tillika maktlöshet! Kämpa-på-kramar ❤❤❤
SvaraRadera