Efter en minst sagt kaotisk fm så har jag äntligen hittat andan igen. Satte mig ner för att skriva allt här men precis då ringde kusin Maggis och då lättade jag trycket hos henne så därför behöver jag inte skriva av mig. Det är ett överlevnads sätt just nu att ut med det så fort som möjligt för att sen hoppa på nästa moment. Önskade dock att jag hann skriva varje timma egentligen för det hinner lagras endel som aldrig hinner ur också...
Nu till en av sakerna.
När vi i måndags satt hos onkologen för första gången med mamma så dundrade det plötsligt en Stor fågel in i rutan. Det blev en rejäl smäll och fjädrar som yrde i luften. Någon antydde att vem var det där? Såg på P-Å att han hade tankar runt detta. I dag fick fick så vårat första hembesök av just P-Å med sköterska och mitt där i pratet och fikat så flyger en fågel in i vardagsrummet genom ytterdörren. Den flyger en liten sväng och landar sen fint mitt på bordet varav P-Å tar den helt enkelt och bär fint ut den igen. Jag tittar på honom och säger men vad är det här? Minns inte hans ord men i detta fall räcker egentligen blickar som förklaring och fågeln i sig är en symbol. Men mäktigt är det och griper tag i ens innersta mest av Kärlek.
Var nyss ner till mamma som sa Hur skulle jag klara mig utan dig? Jag svarar henne exakt samma ord. Tänk allt hon gjort för oss det är självklart att jag tänker ge tillbaka. Älskar Dig högt fina starka, kloka mamma. Gör lite ont ibland att inte känna igen ditt sätt men det gör inget och förändrar inget. Du har ALLTID funnits för oss!!
Kram
Petra
And-Britt ville väl vara en annan sorts fågel för ett tag....Kraftkram<3
SvaraRaderaTänker så oändligt mycket på er varje minut. Man är så hjälplös, önskar det gick att stötta er på något sätt.Jag säger det igen, vilken tur att ni har varandra.Hälsa och krama!
SvaraRadera