Ännu en händelserik dag

När vi var in på fm/dagen så ville jag själv trycka på lite runt detta med andningen och höra hur dom tänker. Dom hade på morgonen kollat hennes syresättning och lyssnat på hennes lungor och allt såg bra ut. Men man ser absolut en försämring och dom hade pratat om en ev röntgen som jag passade på att säga BRA! till. Fick sen telefonsamtal att det skulle göras under em, skönt men samtidigt oro...tänk om det finns tumörer i lungorna också!?

Vi som inte varit på vårat jobb på en evighet tar oss en tur dit då M också har klipp tid. Hinner vara där en halvtimme sen ringer mamma och jag hör på hennes röst att hon är på väg att bli ledsen. Hjärtat slår... vi kan inte ta mera motgångar nu. Mamma har lunginflamation och mitt i det beskedet måste hon lämna sitt ensamma rum för att hamna på 5-sal. Där går gränsen även för den tappra mamman. Släpper allt, ringer Mange hos frisören och vi beger oss dit. Hjälper henne att i allt komma till ro och det känns skönt hon finner sig i det mesta sån är hon. Det blir bara så Många kast och allt har hänt på bara 2 1/2 vecka.

Visst kommer nu funderingarna på cellgifterna på mån igen hoppas hon hinner bli piggare. Blir mitt i allt också ledsen och arg. Varför skrevs hon ut en hel vecka när dom inte visst vilken avd hon hörde hemma på? Varför lyssnar man inte på det vi verkar ligga steget före med hela tiden? Varför väntades det så länge med att sätta in smärtbehandling så att hon kunde röra sig för att slippa detta? Gah, än en gång ska man strida & kämpa!

Ska någon dag skriva ner vår senaste resa från april-nu vad gäller vår son också. Känns snart som om ingen tror på våra historier.... önskar inget hellre än att få vråla ut något positivt!!!

I morgon ska jag in och träffa en dietist och höra hur dom nu tänker runt mammas ev helgpermiss.

Kram

Petra,