Släng lite till bara

Trampa på mig, spotta på mig fortsätt bara fast jag redan ligger ner!!!!

Längtade så¨efter att få åka till mitt jobb i dag, byta miljö, kliva in i mitt vanliga liv en stund. Men varför skulle jag få det!?

Gjorde lite slät broccolisoppa + ett par kokta ägg till mamma innan det var dags att åka mot jobbet. Hoppade sen i mina flipp-flopp för leverans och en mamma dos. Ute på trappen halkar jag till nå jävulskt, hinner tänka att ok nu är det kört jag kommer att slå i något och bli förlamad. I ena handen håller jag en kanna med soppa och i andra en tom skål där äggen legat. Det första jag gör är att slå hårt i väggen så att någon inne kommer ut. Sen ligger jag där blickstilla och ser min lilla familj tittar på mig skräckslaget. Som om vi inte hade NOG! Med soppa över hela mig så tar jag några djupa andetag för att sen försöka resa mig upp. Tycker någon minut att det känns hyfsat, sen kommer smärtan och det med besked! En smäll i bröstryggen men den värsta på höger skinka där nu en lårkaka gjort arselhalvan dubbelt så stor! Farsan som sett endel kakor genom åren i idrottens värld säger att detta är den värsta han sett. Jaha då kan man lägga det på meritlistan också. Jävla pissliv. I grannhuset ligger en illamående morsa och nu känner man sig jävligt liten. Vad är det här, var prövningarna inte nog!? Som tur är var det bestämt att Jenny skulle komma hem över just den här dagen annars vet jag inte hur det gått. Stackars Mange fick dra till jobbet själv, han är nu så nära en trasa man kan komma.

Halkiga jäkla trapp!

Förbannade jävla cancer!

Ursäkta alla svärord men i dag var det inte någon höjdardag precis!

Sicken tur att jag har starka tabletter hemma att döva smärtan med!

Tur med nått i alla fall.

Kram

Petra