I går när Mange kom hem från jobbet fick han en fin överraskning. I vårat vardagsrum satt hans Manne och flina :) Från att ha varit hos oss i princip varje dag i snart 15 år så har det nu gått 38 dagar utan ett enda besök. Även om vi vill tro så har vi faktiskt också pratat om att det inte var säkert att hon någonsin skulle komma hem till oss igen. Men en tur blev det på en kvart och Mange fick äran att ta henne hem igen.
I dag säger Lovis plötsligt till mig Mormor vill komma hem till oss och äta! Wow, jippie!!!
Lagar till torsk i ugnen med hemmagjort potatismos spritsat runtomkring. Vrider på vårat köksbord så att hon får skugga och känner lyckan i hela kroppen. Sämre blir det inte när mamma mitt i tuggorna säger Jävlar vad gott det var. (hon svär inte ofta ;) och efter en stund lägger hon på lite till!!!! Wihooo! Ringer till syrran och meddelar dagens händelse. Tänk att man kan bli så glad över en så annars vanlig vardags sak.
Mitt i allt måste hon se om mina blommor lite :) så positivt.
När hon sen får trevligt sällskap runt bordet så går hon också in på efterrätt en hårdbrödmacka.
En hel timme är hon hos oss sen får Isak vara stödet hem.
Jag är verkligen jätte glad under fm och dagen sen kommer den fruktansvärda tröttheten som kommit efter fallet. Sover en stund och när jag sen vaknar så är lyckan som bortblåst. Känns tungt att oket lagts på axlarna igen och jag hittar ingen vettig förklaring. Visst har jag ont och visst kommer kanske bitar ikapp en men det känns iallafall så onödigt, vi hade det ju så bra en stund. Solen fortsätter att skina, vädret visar sin bästa sida men inget hjälper. Något inuti är tungt och sorgset....
Jag försöker av bästa förmåga att hänga i.
Kram
Petra
Försök att spara lite av den " skönkänslastunden"...Och leta på den i bland... det är inte lätt...jag vet... KRAM<3
SvaraRaderaDin vurpa kom väl väldigt olägligt mitt i allt som redan var....Men dom här bilderna på Manne gick rakt in i hjärtat! Underbart att se och läsa <3 Krya på till din lilla rumpa nu så du får dina krafter igen <3 Kram
SvaraRaderaVilka underbara talande bilder! Blir varm i hjärtat! Låt dig själv vara svag emellanåt! Det är absolut inget konstigt i det..det ni går igenom innebär både toppar och dalar! Samla styrka på sånna stunder som dagen bjöd på! Tänker på er! Och skickar styrka! Gav Lovis en stor kram i skolan! Världens bästa Lovis!! Stor kram och kämpa på! <3
SvaraRaderaÄlskar att läsa detta. Har läst det om och om igen och blir så varm i hjärtat. Krama Marianne från mig ❤❤❤❤❤
SvaraRaderaBästa fina skrotfamiljen. Vi ska klara detta tillsammans. Kram Jajja
SvaraRaderaMen vad underbart att läsa det här att Marianne verkar piggat i lite, Du är ju bara så otroligt beundransvärd som orkar, laga mat, trösta och värna om allt och alla. Sån otur att du skulle sätta dej på rumpan.
SvaraRaderaKrama och hälsa!