Kroppen vill nu inte mera

Tyckte i går att det mitt i allt ändå kändes "ok" på det mentala planet i af. Men för övrigt vrålar kroppen av trötthet och benen vill inte vara stadiga. Tar mig till diskbänken någon minut sen bär inte benen längre, frustrerande. 

Behöver ha ork någon dag till! Snart in för cellgifter och planerad utskrivning på em. Ser att mamma nu är så less på sin 5-sal, upptagna toaletter, egna påtryckningar på mediciner som alltid kommer försent. Vet redan nu att utskrivningen kommer att vara en evighet. Fick i förrgår hjälpa mammas granne som satt med sin man och bara väntade att trycka på lite. När vi sagt till så kommer en undersköterska in och säger snart ska du få ditt smärtstillande som ska verka lite innan vi kan ta bort allt så du kan äta kvällsmat.... Mitt emot mamma ligger nu också en patient som håller låda dygnet runt, i går drog hon ur sina sladdar så blodet rann (inte första gången) jag fick springa och hämta hjälp. 

Är nog inne i en arg period!

Vill bara få en liten lucka "vanligt" liv för att hämta kraft. Hjärnan orkar inte tänka klart längre, denna dag med all planering känns extra tung...Vill inte att Isak ska behöva känna att hans tränings tider stör. I morgon kommer också MOH-teamet hem sen ska allt formas om till att hitta balans i hemmiljö igen. Tänker försöka ta mig till jobbet lite under helgen men jag längtar också så efter att få bara vara med barnen som börjar skolan nästa vecka!? Längtar efter lite frisk luft! Gah, bah, blä..... 

Vad händer!?

Varför blev det så här?

Bit i hop,

häng i!

Kram

Petra