Magen svider nu, kräkorna är i munnen och hjärtat slår nu så hårt att det känns som om det är på väg ut genom kroppen. Tar min dagliga nässpray i tron på att andningen ska lätta något.
Tyngsta stunden ever...
Tänk om dom säger det värsta?
Jag brukar inte måla fan på väggen, brukar som min mamma alltid ha hopp om allt och tro att det ordnar sig. Varför säger mitt hjärta & mage mig något helt annat?
Snälla alla tänk gärna på oss under fm skicka alla goda tankar som finns.
Nu åker vi... jag, J, Mange & papp
Kram
Petra
Jag tänker på er i detta nu! Och hoppas hon är motaglig för cellguftet... förstår din maktlöshet och känslan av uppgivenhet... jag kände likadant... Men jag hoppas verkligen din känsla är fel och att allt går bra! För vem skulle inte känna som du efter allt ni vart med om under fyra år. Starkaste Styrkekramar till er nu!
SvaraRaderaKan inte tänka på något annat! Håller alla tummar som finns att det blir någon typ av behandling. Vilken tur att Marianne har värdens bästa finaste döttrar som finns till hands. Kramar till er alla!
SvaraRaderaDet är klart att vi tänker på er! ALLTID!! Kram
SvaraRadera