När vi förra tisdagen fick det hemska beskedet så kröp jag till sängs lite för tidigt. Fy för det tunga som kommer... nu håller jag mig vaken så länge att jag knappt tar mig till sängen. I kväll vill jag ärligt inte lägga mig alls. I morgon kan det var nästa tunga besked då vi väntar på dom sista svaren av leverbiopsin. Min magkänsla säger att jag inte vill veta.
Från ficka i tarmen till gallblåsan för att sen bli cancer som sen dag efter dag blev i levern sen livmodern & bukhinnan. Vill inte höra mera!
Vet precis hur det kändes förra tisdagen då vi fick gå in i enskilt rum. Det skriker inombords JAG VILL INTE!!! Låt mig vakna ur denna nådastöt!
Jag hade ju veckan innan fått känna på känslan av att kanske har vi gjort våra tyngsta 3 år, det är på väg att vända igen. Jag kände på Lyckan igen, den var så skön.
Flera gånger per dag undrar jag om detta verkligen händer!?
Men när jag ser henne så ser jag det, min lilla mamma. Vad händer i din kropp, hur kan det gå så fort? Kan någon skriva ut recept på ny energi? SNÄLLA!
Om dom inte ringer i morgon så får vi vänta till Mån.
Vet inte vad man ska föredra i detta? Vet bara att vi står helt utan personal över helgen och jag undrar verkligen hur vi ska klara detta?
Och sen? Det gör så ont att se henne så här.
Funderar också en heldel på blodprover jag och pappa fick i väg igår. Vi har en Isak utredning som också pågår. Mycket ovisshet som ständigt lurar det tar på hela ens väsen.
Vill inte veta av denna hemska ovissa fredag!!!
Mitt i all tyngd kommer samtidigt lite fniss när tankarna svävar i väg. Hör hur go Lisa ska avsluta en saga och säger Snipp Snopp Snut nu är sagan slut. Dessa kast mellan allvar och skratt, Kärlek och hat är förunderliga. Men det är så våra dagar är Kvalitet vs Kaos
Sov gott!
Kram Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar