Har nyss gått ner med kvällsmat till mamma. Man undrar hur ens hjärta ska stoppa utan att det skär ihop av sorg. Det gör så ont att se henne. Hon var sitt vanliga jag för bara ett par veckor sen. Vi såg framåt och tyckte att vi tagit oss genom det värsta. Nu är hon sängliggandes och i behov av hjälp. Bara att se henne doppa sin gaffel lite i fisken och sen samla kraft till nästa tugga. Det skär i hjärtat...
Vill skrika, gråta, kasta saker men kroppen är tung. Jorden snurrar, vad händer runt omkring oss? Varför blev det så här?
På en och samma minut passerar hundra tankar.
Falller dock alltid tillbaka på min egna fina familj och den trygghet vi hunnit skapa oss. Detta är dock det största berget vi ska bestiga och vi hann aldrig skapa oss den styrka som skulle behövas.
Älskar dig Mamma!
/ P
Jag hade fått en inbjudan av dig för länge sen så jag kom in på din blogg. Vet inte vad jag ska säga för jag hittar inga bra ord.... Men jag älskar er och tycker att livet är bra orättvist. Ni är en underbar familj och du Petra är en klippa precis som din mamma <3 Hälsa henne så mycket och ge en varm kram från mig <3 puss o kram kusin Cathrine
SvaraRadera