Bergodalbana

Känns som allt jag skriver är tungt. Det är dom tunga tankarna som vill ut och det blir därför dom jag lättast får ur mig. Men det finns också bra stunder under dagen. Känslan när vi i dag fick släppa ut mamman i den friska luften och höra henne jubla. Det var också i grevens tid för i dag när vi kom så hade hennes 5 sal blivit 6 sal fast den inte är avsedd för det. Så mycket sjukt i ett och samma rum en pigg härlig 80 åring som genom gått så mycket tester men ändå knappt gnällde trots att det orsakats av en läkarmiss, en en mammas ålder som ömkade sig mest hela tiden, en gammal som konstant pratade och drog av sig sladdarna, en mager tjej i min ålder som mamma trodde dog i natt & till sist en narkoman som gapat i morse och ringt på klockan. Alla delar en toalett, kul när man som den äldsta fått laxerande inför undersökningar....

Vi behövde alla ur lasarettsbubblan!!!

Nu är hon hemma och kommer att få hemvård och stöttning av oss. Lovis sa i går Mamma mormor är både gul & grön. Ja visst är det så hon är sjuk min mamma men man blir inte friskare i den miljön hon varit i. Vi hoppas nu bara att det inte kommer tuffa reaktioner på cellgifterna. Hon har blivit lite piggare av kortisonet. Efter som hon faktiskt blev utskriven riktigt snabbt på em så fick jag och Mange en stund i solen sittandes på en soffa med en kopp kaffe och faster Lisas rulltårta. Lite välbehövlig återhämtning. Under fikat så spelade barnen + E lite innebandy bara det en härlig känsla att ta in. 1 timmes "normal" tid. Ack så viktig. Snart dags att köra till innebandyträning.

Det var vår dag.

Kram

Petra