Puh..

Önskade att det fanns möjlighet och tid att blogga varje timme, det händer något hela tiden. När jag nu sätter mig ner så vet jag aldrig riktigt var jag ska börja. Sen är det nog så att hela huvudet är så fyllt av intryck och händelser att det känns mera än vad det är. Tittar heller inte tillbaka och ser vad jag skrev i går eller förrgår så förmodligen upprepar sig samma saker ibland men det struntar jag i. Vikten i detta är att få ut lite av det som sprängs i själen + att det naturligtvis är en bra uppdatering till er som bryr er och vill veta hur allt går. Mamma själv har gett mig lite mejladresser att lägga till då hon också kan släppa den biten och bara lägga krutet på det hon ska. Nämligen att ha små mål som att gå flera steg för varje dag och att öka sitt matintag för att bevisa att hon klarar en cellgiftsbehandling!

Undrar ni mera än vad jag skriver lägg bara en kommentar så svarar jag av bästa förmåga. Tänkte bara lägga till från gårdagen att man inte hittar modertumören alla gånger dels för att den kan vara så liten och som vi förstod så spelade just det ingen större roll i detta fall då skadan redan är skedd. Vi håller nu bara alla våra tummar på onkologbesöket på mån och att dom kan ge oss mera hopp om att stanna av processen under en längre tid.

Tycker absolut det finns framsteg i dag från i går och det är en skön känsla, hon har inte slängt in handuken :)

Kram

Petra