Då var den dagen gjort..

Är egentligen helt färdig blir så otroligt stora urladdningar inför förändringar och besked. Mitt i all skit hade vi hunnit skapa oss en hemmarutin. Nu har vi lämnat henne i andras händer igen. Det har blivit så stor process om hur & vad hon får i sig och det får liksom inte bli fel. Får försöka va på plats och hjälpa så mycket som möjligt.

Det blev en händelserik dag men ändå ett konstigt lugn över hur vi fick ett besked till. Vi hann få in henne på en avdelning när det kom en läkare från en annan avd och sa att hon skulle bli flyttad då det kommit ett provsvar till. Som vi misstänkte så finns cancern i mag/tarm området också. Vilket härligt gäng vi samlat ihop för att få besked. Mamma i sängen, pappa brevid sen Mange, Jenny, jag & Mats. Vi pushar varandra och ställer alla olika frågor, håller varandra i hand och skrattar också mitt i allt. Vi fick i princip bara i dag motta det beskedet i morgon ska (som Lovis en gång kallade det) laget samlas runt mamma igen och förhoppningsvis få nästa besked om vad dom kan och inte kan göra. Ännu en laddad dag alltså...

Dårskap sa Marianne när Mange tog kort då svarade han Gissa vem som lärt mig ;)

Är så glad att vi tog egna beslut om att åka in med henne i dag oavsett svar eller ej för när hon blivit flyttad fick hon så ont. För första gången blev jag ordentligt rädd och kastade mig på larmknappen. Hon hade ont högt upp i magen och hade svårt att djupandas. Med lite morfin släppte smärtan något. Det går alldeles för fort just nu hon har jobbigt att prata och jag får ibland ta över och fortsätta på det hon vill få fram. Bara i dag har just andningen blivit sämre och ansiktet börjar sjunka in. Mamma min mamma

Magnus sa en dag när vi åkte hem från lasarettet Tänk om vi kunde öppna något för dom som behöver få lite Manne-anda. Är så enormt tacksam över vad hon gett/ger min familj, kärleken till Magnus och omtanken till barnen. Vi kommer långt på den.

Lägger i dag också till en händelse i styrkans tecken. Finaste kusin Jerker förgyllde en stund hos oss. Önskade att människor förstod storheten i det lilla mera. Ser också mamma tittar till på sin mobil och jag är övertygad om att lite omtanke i enkla ord som Kram och så :) skulle glädja henne i stunden. Man kanske inte får svar men jag kan tala om och förmedla hennes glädje här.

Nej det fick bli det hele för i dag bör sova för att orka. Vi ska också klara av att ta en tripp med Isak till läkaren för att kolla en knöl på halsen som han dragits med någon månad nu.

Som min Älskade mamma skulle sagt Vi behöver aldrig vara oroliga för att vi har det långsamt.

Love you to the moon and back!