Är vid det här laget ärligt helt färdig. Att ladda så inför alla dessa besked klämmer verkligen skiten ur den kropp som knappast gick in i det med styrka. Men än så länge står jag på benen om än lite vingligt i dag.
Underbara P-Å på MOH teamet eller som det heter i dag Palliativa Teamet mötte upp oss i väntrummet till onkologen och han var också med hela tiden under läkarmötet. Han var duktig med att fråga om mammas önskemål och vad hon ville att läkaren skulle säga. För henne fanns bara i tanken att dom skulle ge henne cellgifter och vill patienten det så väger det starkt. Så en plan las upp och nästa delmål startar redan i morgon. Hon kommer i morgon på en PICC-line inlagd som hon sen ska få mediciner och som jag uppfattattade det även cytostatican. Hon kommer sen att få sin första cellgifts behandling på ons morgon och en till tors dag. Efter det vill hon kunna vårdas i hemmet med hjälp av MOH och att vi fått närstående dagar så att vi kan sköta henne. Om hon klarar behandlingarna så ska det ske var 14:e dag.... Det är allt vi vet i dag. Tyvärr sväller hennes mage lite för varje dag och hon ser ut att samla vätska i buken. Så hjälplös man är.
Tyckte att jag sen något år jobbat på med sjukvården men nu är det verkligen ett heltids jobb mot cancer-helvetet. Tänk om man visste att jobbet kunde göra henne frisk men det blir hon aldrig hur mycket jag än sliter mitt hår. Ja det är verkligen inte bara jag som jobbar, vi är en hög. Laget, som Lovis kallade oss för ett par år sen när vi jobbade på runt pappa & Isak som värst. Sitter här nu med tider, sjukskrivningar, försäkringskassan, provtagningar och tycker att allt bara flyter runt. Hur får man i hop ALLT. Hur ska detta GÅ? HJÄLP!!! Men man får ta ett djupt andetag dela upp en timme åt gången och hoppas att det i slutändan håller ihop och att vi andra håller ihop. Vi klarar inte flera fall i familjen just nu.
Tack för er support!
Förstår så väl att det kan vara svårt att peppa med ord. Men vi blir glada åt allt just nu, minsta lilla och inget är fel. Med lite värme och Kärlek orkar vi en timme till.
Kram Petra
Tänker på et hela tiden ❤❤❤"kämpa-på-kramar" till er från mig
SvaraRaderaTänker så på er alla. Det gör ont att läsa hur ni har det o om allt som sker. Tycker du är stark som orkar skriva och berätta! Stor kram från Linnea❤❤
SvaraRaderaHoppas, hoppas nu att Marianne klarar dessa tuffa behandlingar, skulle hon mot förmodan orka och vilja träffa mej så åker jag upp direkt, då får ni höra av er. Krama henne och hälsa! Måste säga att du är fantastisk som skriver och berättar. "Så länge det finns liv finns det HOPP" som ordspråket säger. Kramar!
SvaraRaderaTänkte precis skriva det, du är HELT FANTASTISK som skriver så från ditt hjärta! du kan verkligen sätta ord på dina känslor. Antar att det även ger dig energi, att få sätta ord på alla dina känslor!! Jag var tillbaka några år på er blogg och läste... alltså...hur länge ni har kämpat!! Och jag blir så, vad säger man... vad heter det... beundrar er, för vilken sammanhållning ni har i familjen! inte många som har det så. Vilken kontakt ni har! önskar att jag får samma kontakt med mina barn, att dom kan prata med mig som ni gör! får gå i skola hos er tror jag :-) Bara att ni har den styrkan så kommer man långt, fast jag förstår att det börjar tryta på krafterna.. men jag ger er all kraft jag har, för att ni ska orka mera!!! <3 <3 <3 <3 <3 KRAMAR
SvaraRadera