Var börjar man?

Står nu ensam på jobbet men gör ett försök till att pysa lite...

Att jag står här på mina ben är jag tacksam över men mera än så är det inte.

 Huvudet kokar av Allt och jag känner mig dimmig. Det har blivit en del intryck under veckan som gått och man är glad att det är avprickat men som sagt man undrar till vilket pris.Men vad har man för jäkla val? Vi har kört på en sak åt gången men när man stannar upp gör det ont och när mamma nyss ringde och lät sorgsen på rösten kommer allt. Önskade att det fanns en paus knapp!

Som sagt 6 olika läkarbesök under en och samma vecka och det lite tyngre sådana.

Mera än det som står ovan fick jag aldrig till i går
gör ett litet försök igen men skiter i att försöka berätta allt som hänt då det får bli här och nu som gäller.

Har kommit till jobbet en liten sväng men står bara här och väntar på samtal från mamma. Hon fick i går kväll ont igen precis som i somras. Hon har svårt att djupandas. Palliativa har varit ut på morgonen med morfins i sprutform + blodförtunnande då dom misstänker ev propp i lungan. Väntar nu på att röntgen ska ringa så att jag kan köra in henne.Mitt i allt så har finaste lillasystern gått över 1 vecka i morgon.... Väntan, ovisshet, oro tycks vara vår vardag.

Vet att ni undrar över hur allt gått men jag får portionera upp det.
Nu är det mamma som gäller!

Kram
Petra