Regntunga skyar

Nej det vill inte riktigt vända. Efter att igår fm pratat med min kloka syster och min älskade man så ringde jag in till mammas läkare. Hon blev tacksam över att jag ringde och med lite mera info så har veckans cellgiftsbehandlingar skjutits upp till nästa vecka. Än en gång visar det att man måste lita på sin magkänsla då jag i går kväll var ner till mamma och hon sa att det hade varit tufft för henne att bara ta sig fram och tillbaka till lasarettet. Nu ger vi det några dagar, medicineringen ändras och hon får nu en kortisonskjuts igen. Förhoppningen är att hon börjar äta lite igen och orkar ta sig ur sängen. Puh det gäller att vara om sig och kring sig ...

Det gäller att plocka fram energin till det som det behövs för och det är inte alltid lätt. Det gäller också att hela tiden ha lite i reserv. Min finaste syster har i dag gått över 14 dagar, vill vara deras stöd när det behövs och när Lisa behöver sin moster.Vill vara en glad, stark "vara med" moster. Ser också en allt tröttare son och kan inte hjälpa att vi fortfarande går lite på tå redo att han rasar. Låter kanske konstigt men det är så vi känner både jag och M. Otroligt tacksam att vi vågar prata och dela detta med varann. Vissa dagar kan man nästan tro man är knäpp men vi håller varandra strax ovanför ytan.

Jag undrar i perioder var dagarna tar vägen men dom här dagarna som blir intensiva gör att hela ens väsen blir segt. Känner hur tankarna för mig bort flera gånger om dagarna och jag tappar vad jag höll på med. Allt tar så mycket längre tid och förvirringen är förvirrande. Men jag köper det för det mesta och försöker att inte låta det bli ett problem, just nu ser vårat liv ut så här det är liksom bara att tillåtas åka med på resan.

Ska snart hoppa i min stövlar och gå ner. Har i dag lovat gå igenom deras kylskåp som inte är att leka med efter att hon varit sängliggandes ett tag förutom i lördags. Är ändå så glad att hon när hon får lite styrka just väljer att åka och se Isak spela innebandy än att försöka "komma i kapp" med något gammalt kylskåp. 

En liten bit till

vårat motto!

Kram

Petra