Hur gör man?

Mycket tyngd och djupa funderingar hänger på bloggen. Men det är också just dom bitarna som måste ur mitt system, sättas i bearbetning på något vis. 

Efter mitt senaste inlägg då jag blivit moster igen för andra gången och mamma var något piggare så somnade jag av ren utmattning. Man förväntar sig i sitt vanliga liv ett lyckorus men just nu i mitt liv när jag vet att jag för en stund kan andas ut då slår tröttheten till. Det är ingen lätt grej att bli utslagen av något som är bra...

Vi åkte på torsdag em för att besöka miraklet endast ett dygn gammal. Tur att jag sovit en stund för jag kunde ta in, jag kunde njuta och det var ren och skär Kärlek. Lyckan vore total om man kunnat få en daglig dos. Vårat nya hopp, det lilla livet.

På fredagen så for grannarna mot Värmlands skogarna och det gav mig och min familj möjlighet till lite andhämtning. Hur mycket jag än älskar min mamma så är det otroligt tufft att dagligen dela hennes sjukdom och det blir inte lättare.

Har alltså i dagarna två hållit mig ifrån det sjuka och jag känner att jag behöver det men jag känner mig också lite som en bov som delvis håller mig undan. Tungt

Men nu i dag efter jobbet ringde hon då det var dags för mig att byta hennes plåster. Dags att ta tjuren vid hornen. Nu gör det ont igen.

Hon Är Sjuk!

Frågar mig nu: Hur gör man för att möta döden? Hur hjälper man sin mamma igenom detta på bästa sätt? Hur orkar man? Var hittar man kraften?

Det är en plåga att se henne och det gör fruktansvärt ont att veta att det är en fas till. I skallen far också tankar på om det är den sista fasen eller om vi kan gripa tag om en positiv period igen?

Det sliter i mig när jag vill vara i Gävle, när jag vet att mamma behöver mig, jag behövs på mitt jobb, mina barn behöver mig och var finns lucka för luft? Varje dag får nya planer hur man än försöker planera för att alla ska må bra. Nya bud, nya tag. Vi säger det enkelt att vi lever en timme åt gången att vi tar en stund åt gången och visst det går men det är verkligen inte så lätt som det låter. 

Häromdagen var jag mest arg och bara tuggade till Magnus Jag vill ha mitt vanliga liv! Jag vill åka till mitt jobb! Jag vill skjutsa min barn! Jag vill gå på Ica! Jag vill att allt är som det brukar!

Pappa sa till mig och Magnus nu när vi var ner. Varför har hon så ont i en axel? Plötsligt minns jag att det var lika i somras och Magnus påminner mig att dom sa att det brukar vara leversmärta som sätter sig där. Det ruskar om en och jag hatar minnena från då, vill inte tillbaka!

Kram

Petra