så kommer händelser och tankar på nu & då.
Har haft en fin fm med OS-tv sen mat med hela familjen och äntligen fick jag och Lovis till en promenad. Tar en kopp kaffe framför datorn och det surrar till i huvudet.
Läste på cancerfonden sida en del under mammas sjukdomsperiod och minns att jag redan då var in på ämnet sorg. Sorgen har olika faser och det är efter 3 mån det börjar sjunka in något och det är precis den tiden vi närmar oss. Alla hjärtansdag 14 feb så är det exakt 3 månader sen jag såg dit sista andetag i livet!
Vi pratar om dig varje dag, du är med oss hela tiden.
Min syster har varit här i ett par nätter och jag blev mera påverkad av den än jag trodde. Eller ja jag hade nog inte tänkt att det i sig skulle göra skillnad utan mera vara skönt att träffas som vanligt.Men plötsligt med Anni i famnen och med Lisa lekandes brevid så stiger tårarna över att mamma inte får följa deras uppväxt. Känner så starkt att det är mina ögon nu och mitt hjärta som har ansvar för dessa ljuvliga två tjejer. Mitt band är om än ännu starkare nu. Låter kanske konstigt men det är så min själ säger. Vi fick också en mycket speciell start i livet jag och lilla A som låg där i mina armar när det hände, det där ofattbara. Hennes första tre veckor så fanns hon också mitt i händelsernas centrum där cancern gripit taget om oss alla. Tålmodig och snäll gav hon mig ett lugn och en verklighet om livet. För mig var det både viktigt och naturligt att ge min lillasyster så mycket av mamma som hon själv orkade på slutet, jag hade fått massor under hela sjukdomsperioden.
Ja just nu poppar det upp händelser som vi när dom kommer delar med varandra var vi än må vara. Men dom är starka och på någotvis blir dom starkare när någon annan säger dom. Lider med min man som ofta säger att han önskar bara få hålla om henne bara en timme, med min syster vars barn aldrig får sin fina mormor och min barn som har ett tomrum i sitt hjärta. I förrgår hör jag och J hur Lisa 3 1/2 år frågar stor kusin Lovis -Lovis saknar du mormor? Mm svarar Lovis och Lisa säger då Mormor är i skyn.
Ja denna fas är så mycket jobbigare eftersom känslorna gör så förbannat ont, saknaden blir bara större och sorgen bara starkare.
Nej nu släpper jag detta för en stund då jag vet att det är tillbaka snart igen. mellan gångerna letar jag bra saker också. Allt för att överleva och ta oss vidare i livets uppochner gångar...
Ha en fin helg!
Kram Petra
<3
SvaraRadera