Väckt

I morse ringde mobilen och det var från lasarettet. Svårt att få in patienter och bedöma utan att egentligen känna igen dom. Just därför ringde en sköterska för att få lite mera information om pappa. Han hittades i morse i ett förråd, påklädd och på väg att åka hem! Under natten hade också feber tillkommit vilket är tecken på att metastaserna växer och sprids. Kastas tillbaka i tankarna och minns mammas febertoppar... Börjar få cancer-rutin.

Mitt eget mående är nu tillbaka i samma stadie som förut. Runt kroppen går ett känsloband, skört som porslin. En liten putt åt fel håll och allt kraschar. I huvudet rusar tankarna oftast i hundra men där emellan går dom också ner i "normal" tankar. Svårt att förklara och kanske svårt att förstå om man inte har liknande i bagaget. Men det är dessa kast i kropp & knopp som gör att energin töms till det yttre flera ggr per dag. För mig blir det en viktig bit i processen att få ner det i ord då faller det ändå på plats och jag förstår mina reaktioner. Låter djupt :) men Det är jag och det är okej för mig!

Någonstans långt där framme blir mitt jobb att tipsa omvärlden om att en sorg/chockprocess i livet är mycket bra att bearbeta i ord eller bilder. För dom som har svårt att skriva så tror jag på att måla av sig känslor, det fick ju jag och mamma prova en gång.

Nej dags att lämna tanke-ruset en stund för att göra vanliga saker. Väcka barnen, laga mat och sen åka till jobbet en stund. Behöver spara lite kraft för i dag har jag och barnen bestämt att vi ska gå ner i grannhuset då Lovis letar efter ett plagg som var mormor Annas och Isak vill ha en speciell mormor Manne T-shirt. Det är mycket som är känslosamt nu.... 

Krama om varandra!

Kram

Petra