Då blommorna behövde vatten och soporna stod och väntade i granngården så passade vi på att ta tjuren vid hornen. Har varit väldigt svårt att gå ner förut och gå in i mammas rum. Nu gick jag och båda barnen dit. Så starkt men också en känsla av frid. Två mycket engagerade barn som på någotvis också myste av lite mormor-tid. Det blev stort men det kändes också så skönt att första klivet nu är gjort. Tårar blandades med skratt när dom provade gamla glasögon. Är så stolt över våra barn men också lättad över att vi öppet delar Allt med varandra.
Magnus var innan jobbet in med mediciner till pappa. När han kom in fick han information att han hittas i entré hallen på lasarettet.... När dom ringde i morse sa dom att förvirringen kunde komma från blåsan om det står alltför mycket urin där. Men han fick då hjälp vid tömning (det gör han var 4:e timme) och efter det hade dom lagt den teorin åt sidan. Verkar som med febern vara cancern som nu spökar mest. Är vi framme vid nästa slutstation?
Kram
P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar