Apatisk

I dag känner jag min nollställd...

& överkörd.

Allt på en och samma gång.

Det är så extrema laddningar och vändningar just nu. Så mycket är intryckt på en dag att det vissa dagar känns som om en dag är en vecka. Man tappar greppet om det var i dag, i går eller några dagar sen det hände när man ska berätta något. En extrem trötthet bor nu i mig.

När jag igår kväll sa godnatt till min nattuggla till man så inser jag att vi glömt en deadline på en klädorder till hösten. Som tur var hade vi i går fm gjort det mesta så lite finputsning behövdes bara, trodde vi... När vi båda djupt suckande sätter oss ner då man blir så trött av att annat upptar så mycket av ens tid att man inte sköter sitt jobb. Tar upp vår order och ser att vi glömt spara jobbet vi gjort på fm.............vi fick börja om. Hade i dag trott på lite andhämtning men det blev jobb då vi har sjuk personal. 

Försöker hänga i lite till....

Kram

Petra