Ännu en intensiv period

Vilka dagar det varit..

vill försöka skriva ikapp sen.

Men nu är nu och jag försöker ta in och landa.

Har nyss kommit hem från lasarettet där pappa nu är inlagd, igen. 5:e gången nu sen november. Ringde in igår för att få reda på ett ultraljud som gjorts när han kom in. Sköterskan svarar Det ser väldigt illa ut! Cancern har spritt sig till levern. Vi följer nu mammas spår på många plan. Han ligger nu på mammas rum nr 8. Det var bara att ta tjuren vid hornen och kliva in. Minnen i alla dess hörn. Buketten med blåklint jag plockade som fick stå i hennes fönster, handfatet där hennes neccesär stod (där stod nu pappas) , garderoben där den fina galgen hängde, läkaren som såg ut som Barcelonas gamla tränare...... Mamma vår älskade mamma. 

Nya minnen har i dag skapats. Mötet med en pappa som var på väg på match när vi kom. Smörgåsen han delade med sin Magnus, samtalet om han vågade dra iväg nån liten fis nu när han låg på eget rum. Dom viktiga ord om hur han önskar sitt slut här i livet. Och hur han med värme säger att han vill ligga brevid sin Marianne.

Vi pratar mycket i bilen på väg hem och i badrummet säger Magnus sen Hur lyckas vi hålla fokus? Ja det kan man undra. Det har inte ens gått 3 månader sen vi stoppade vår Bästaste Manne i kistan i Rogs bystuga.

Ja nog är allt förunderligt.

Men jag har förstått det stora,

att vi är modiga och starka som vågar känna LYCKA i allt ändå.

Kram

Petra