Vissa dagar känns det som man stryps långsamt. Jag/vi behöver bara få chansen att andas, att få lite luft! Är det för mycket begärt efter allt????
Hjärtat slår, kroppen skakar.
Förbannat också vad fan har man gjort för att förtjäna helvetet!?
Jobbigast av allt är det knappt finns någon lösning.
Man ska bara uthärda. Men vi har inga reserver, vi har ingen kraft.
Vill just nu bara få vara med min Älskade fina kämpande familj. Vet att vi fyra klarar mycket men nu är det liksom Bra, vi har fått vår beskärda del!
Hatar ovisshet, hatar väntan!
Ja jag är nu arg, ledsen och hoppet börjar tryta.
Hur mycket tid & energi ska vi behöva lägga på andra? Vi behöver lägga allt detta på varandra. Ladda våra batterier med kramar och prat.
Kära FINA Petra!
SvaraRaderaFörstår ju att sorgen efter Mamma är fruktandsvärd. Men har något annat blivit värre, är det Isak eller Pappa eller vad har hänt? Eller är du helt slut efter hela hemska hösten! Tänker så mycket på er, massor med KRAMAR!