Stegen i regnet

Var tar dagarna vägen.

Inuti har ju livet stannat upp.

Har i dag fått hem pappa på permission då tiden för mamma rinner oss ur händerna.

Har nyss varit ner gett dom sina mediciner, visat dom hur larmet fungerar. Pratat lite med pappa som är i chock efter att inte ha sett mamma sen i måndags.

Mamma är alltid vacker men just nu har den elaka sjukdomen tagit över snart hela hennes kropp. Hon hallucinerar allt mera...

Stegen hem i mörkret med regnet strilandes längst mina kinder vittnar om hur livet just nu är. Den svarta natten är tung, långt borta är solen med sin blåa himmel. 

Vi möter mörkret med gemensamma krafter.

Kram

Petra