onsdag 27 november 2013

Kan det inte bara sluta!?

Varför måste varje dag ha sin kamp?
Om man bara fick landa i att mamma ej längre finns.... men det finns inte ens utrymme för det. 
Hjärtat gör så ont efter att vår son på måndag kväll kommer ner igen efter läggdags. Han är ledsen, undrar var mormor är och om hon har det bra? Hon var min pelare säger han. Och Ja så var det och jag vet det men det gör inte mindre ont för det. Tycker att han nu gjort sin resa och att det nu är dags för vindarna runt honom att vända! Man är så maktlös, älskade, älskade barn. Gårdagen ägnades åt att via skolan försöka hitta en bra plan för honom att ta fäste på igen, snart... Han har inte tränat innebandy på flera veckor och det finns ingen längtan i honom att göra det heller....det säger en hel del.

Pappa är nu riktigt dålig, IGEN!
Har därför ägnat denna morgon med samtal till lasarettet och hans syskon. Han är ramlat i trappen igår, skrubbat sina knän. Han behåller inget det lilla han får i sig rinner rakt igenom. Han uppträder förvirrat och hans hy är helt grå dessutom rasar han snabbt i vikt. Rekommendationerna  från lasarettet var Åk in akut! Lätt att övertyga någon som INTE vill!
Vi får försöka leta av den sista kraften som finns. Hur vi ska orka och hinna allt till begravningen det undrar man. Men jag gör just nu som min mor, tar en stund i taget och försöker bara göra det bästa av varje timme.

Men nog är jag rätt trött och sliten nu
så även Mange & Isak...
Vem klappar först?
Min fina lilla familj.
Tur vi har en liten solstråle som verkar rätt ok i allt.

Vad gäller vårat företag så har vi i november hittills tappat fina 57% av vår omsättning.
Rättvist, nej knappast.
Så den som vill göra något för att hjälpa på enkelt sätt, köp era julklappar på Calimero!

Lite till då...

Kram
Petra

3 kommentarer:

  1. Käraste Petra!
    Å, vad dina brev berör, man ryser från topp till tå, så fantastiskt du skrivit om "Mammas resa"!
    Jag kunde inte annat än dra på mun när du skriver om trägalgen, för under vår resa till Mora så pratade vi om bl.a. galgar och att hon samlade på såna, när jag kom hem efter att ha varit hos henne sista gången så hittade jag i min garderob en gammal trägalge som det står Bortas på som jag tänkte ta med nästa gång. Jag gör det i alla fall.
    Bengt har väl tappat fotfästet helt nu när inte Marianne finns mer, usch, vad livet är orättvist.
    Tänker på er alla, kramar tills vi ses!

    SvaraRadera
  2. Min vän, orden känns överflödiga... Om Isak vill så vet han att jag finns här, om han behöver prata med någon utanför familjen. Simon också. Ni betyder så mycket för oss. Då blir det inget Mora för er i helgen då...:(
    Ni kan inte ta på er allt nu, det måste finnas fler som kan finnas för Bengt nu, ni måste få finnas för varandra i ER familj, försöka landa och skrapa ihop den sista styrkan för att ta er igenom måndagen... Du/ni måste få hinna med att sörja, komihåg vad jag sa om att glömma bort mig själv när mamma dog för att ta hand om andra, något jag faktiskt ångrar idag...
    Finns det något jag kan göra för att underlätta för er, vad som helst?
    Om 2 v tror jag Simon har match i Falun, då ska vi åka förbi Calimero och handla, det minsta vi kan göra för er! Älskar dig! Kram

    SvaraRadera
  3. Ni är goa ni <3 Maria & co. Nej ingen innebandy, inget Mora till helgen. Blir nog ett längre uppehåll då han inte har någon lust... men han har varit i skolan i dag vilket gått bra. Vi får ta en sak i taget helt enkelt. Älskar dig/er med !!!!

    SvaraRadera