Har med fröjd suttit brevid er och sett den värme ni har.
Är så glad att du fick en bit av mamma och att hon kunde dela lite berättelser om din mormor. Du var lika gammal då som min egna Lovis är nu när hon förlorar sin mormor.
Hon kände på dina öron och tiden står stilla en stund. Så mycket sorg men Så mycket Värme.
Livet låter oss nu känna allt och lite till....
Kram
Petra
Tack finaste du för att du tagit bilderna. För att du sparat den där stunden åt mig i i bilder. Det betyder massor <3
SvaraRaderaSå gripande och så vackert<3
SvaraRadera