Man undrar?

Har nyss kollat in mamman. Tycker att hon ser lite "piggare" ut än i går. Lite mera "vaken" i ögonen. Men så blundar hon till för en stund, öppnar sen ögonen och säger Nu ser jag massor av folk runt omkring mig som faller i ultrarapid. Jag ser Magnus falla sakta. Frågar henne vem det är mera men då svarar hon att hon avbröt sin bild innan den blev klar sen tittar hon på mig och Magnus och säger Ni som är så snälla och gulliga får inte ramla och slå er. Magnus svarar henne det går bra och vi ramlade ju så sakta då slår vi oss inte. Då ler hon och ögonen glittrar. Ingen är som vår mamma.

Sköterskor, läkare,bekanta beundrar hennes lugn i allt. I går frågade dom henne om det var otäckt med alla dessa bilder. Men hon svarar med ett stort smile att nej absolut inte. Hon är heller ej rädd för att dö. Henne största rädsla är på oss och då ser man oro i hennes ögon. Tanken på hur ledsna vi kommer att bli och jag tror också känslan att hon "överger" oss när hon vet att vi behöver henne. 

Så då var det dags,

 att ta oss fram en dag igen.

Tycker att vi gör det rätt bra.

Mamma sa direkt i somras att det var bra att vi hade lite erfarenhet

och det är så sant min klokaste mamma. Många bitar har vi redan tränat på. Sen tror jag att vi kommer långt på att prata, prata om Allt!

Kram

Petra