Min finaste Lovis fick i uppdrag av mig att ta dessa bilder då jag var tvungen att åka mot jobbet. Mammas hand på nästa liv vi väntar på. Ett viktigt möte. Allt hänger på en tråd, livet är nu fruktansvärt skört. Vi kan ingen annat än hoppas. Tyvärr är känslan av att just hoppet rinner oss ur händerna varje dag...
Kram
Petra
Vilka vackra bilder ❤️❤️❤️
SvaraRaderaEn bild säger mer än tusen ord <3 Fortsätt fota. Speciellt när orken att skriva inte finns. Stor kram! <3
SvaraRaderaJa ha, dags för lite tårar igen då!
SvaraRadera