Tankarna är många just nu och jag funderar fortfarande om jag gör någon nytta i att skriva öppet. Vill på någotvis att det ska hjälpa någon och har nu funderat mycket på om jag ska dela med mig av hur man önskar bli bemött i tuffa perioder (som jag önskar). Tror också att tyngden i ens ryggsäck gör att man har större empati/förståelse för människor som har jobbigt i livet. Ska jag lätta på min ryggsäck här? Sen tänker jag också mycket på att när något jobbigt händer så hört många av sig direkt men sen då...Just när något händer är man knappt mottaglig utan det är sen när man börjar förstå som man behöver den där extra kramen. Vi lever i två tuffa världar där vi inte vet alls vad som väntar oss med Isak och vi vet inte alls hur länge vi får behålla morfar. Under våra kamper behöver vi kärleksfulla människor!
Fick i dag ett så fint sms från min goa vän Lena
Du är underbar sluta inte ge! Men ge bara till de som förtjänar din värme och omtanke. Tänk på att du ska räcka till för dig själv också. Jag önskar att jag kunde ta bort allt det onda, ni förtjänar all lycka. Kram L
Önskade så att ni som skickat så fina sms och mejl skrev här på bloggen så att andra får läsa, jag tror att vi alla skulle må bra av lite mera öppenhet och dela med oss känsla. Vad tror ni?
Nu ska jag och Mange kolla över företagets tunga ekonomi. Funderar mycket på om det är värt allt slit och allt dåligt samvete. I alla fönster lyser vackert och julen har flyttat in, här är bara ett enda kaos...men vi har varandra =)
Kram Petra
Du är underbar sluta inte ge! Men ge bara till de som förtjänar din värme och omtanke. Tänk på att du ska räcka till för dig själv också. Jag önskar att jag kunde ta bort allt det onda, ni förtjänar all lycka. Kram L
Önskade så att ni som skickat så fina sms och mejl skrev här på bloggen så att andra får läsa, jag tror att vi alla skulle må bra av lite mera öppenhet och dela med oss känsla. Vad tror ni?
Nu ska jag och Mange kolla över företagets tunga ekonomi. Funderar mycket på om det är värt allt slit och allt dåligt samvete. I alla fönster lyser vackert och julen har flyttat in, här är bara ett enda kaos...men vi har varandra =)
Kram Petra
Jo, du gumman... Jag tycker att det är bra att du bloggar öppet. Men du känner bäst hur du vill ha det. Jag tror i alla fall att andra uppskattar och tycker att det är bra med "rakt på sak" och när det är ärligt och seriöst. Själv mår jag som en trasig matta och orkar inte så mycket, inte ens kommentera ibland, men jag läser.;-)
SvaraRaderaFörstår verkligen att ni går igenom väldigt jobbiga saker. Önskar att jag kunde hjälpa er med något. Hjärtat vill mycket mer än den här dumma kroppen vill. Vissa dagar är bara...ja, ni vet.
Jag tänker på er hela tiden och önskar verkligen att det ska gå bra för alla. Tänker mycket på Isak och brukar prata om honom här hemma. Så tänker jag också på lilla älskade Lovisen som funderar och frågar så mysigt och så ärligt. Hon är bra hon! Öppen och ärlig och vågar sådant som fler skulle må bra av att göra. Hon är ett föredöme trots sin ålder. Så är det!
Krama härliga ungarna och en stor kram till er!
Stina
Kära underbara Petra!
SvaraRaderaNär Jonas farmor levde bodde hon på ett äldreboende i Sthlm och där bodde det även en kvinna i 50års åldern som blivit dement. Varje dag kom hennes man och matade henne och Jonas faster frågade honom vid ett tillfälle hur han orkade komma varje dag och se sin fru så sjuk. Han svarar då att han i kyrkan lovade henne trohet i nöd och lust tills döden skilde dem åt och att de haft väldigt mycket lust i sitt liv och nu har nöden kommit så jag ska troget stå vid hennes sida tiden ut.
Detta är ett tankesätt jag tagit med mig och jag och Jonas skojar ibland när det är tufft i livet att ja nu är nöden här. Vad jag ska komma till är att det är inte bara med sin partner man har nöd och lust utan även med sina vänner och alla runtikring sig.
Just nu Petra har ni fruktansvärd NÖD och behöver all hjälp och tankar ni kan få. Oftast så är det nog så att det är inte förrän man får det tufft i livet som man ser vilka som bryr sig. Ibland kan det vara så att man upptäcker att vissa inte var de som man trodde och man kan upptäcka nya guldkorn i sitt liv. Det har hänt mig, de jag verkligen trodde skulle finnas där var inte alls intresserade när det blev jobbigt men grävde jag lite djupare så fanns det människor som jag idag respekterar fruktansvärt.
Stor kram
Mia Asp
Ni är en helt underbar familj, och jag tycker att det du skriver på bloggen är bra. Det är nog bra att få skriva av sig sina känslor och allt annat som händer här i livet även det jobbiga. Jag beundrar verkligen dig. Kram Carina
SvaraRadera